Hello, this is Mozzarella writing....

Nej jag har inte dött. Blev påmind om Anna Skipper, denna ulv i kvinnohamn, och kom osökt att tänka på de drömmar jag tämligen frekvent hade för cirka ett år sedan, där vederbörande kastade ost på mig. Jag har gett en väldigt målande beskrivning av det tidigare.
Hur som helst.

Ni som läst förut och hittar hit igen:

Jag är förlovad med höganäskruset. Det är fint.

Jag pluggar till lärare. Surprise. Är lite av propagerande kattpraktiker i den akademiska hermelindjungeln.
Får se hur länge jag orkar svansa runt bland hemtentor, föreläsningar och den förtvivlat skitnödiga mentaliteten där man inte får tycka nåt utan att nån annan snubbe tyckt samma sak innan (och bränt en massa skattemedel på forskning på något som jag lätt hade kunnat tala om genom lite vanliga empiriska studier av min verklighet).

Jag vet inte om jag kommer att börja blogga igen. Men detta var lite uppdatering iaf.
5 månader är ganska lång tid...

Du är vad du äter... Söt, brun och god. Vem vill inte vara det? Jag tar en chokladbit till.