The good enough feminist

Jag hade en konversation igår som delvis kom att handla om feminism och vilka förväntningar som ställs på en som sådan.
Att det personliga är politiskt är jag den första att skriva under på. Det är genom våra handlingar i nuet gentemot oss själva och andra som världen skapas, och om jag vet vilket värld jag vill ha så borde jag förstås handla i enlighet med vad som bidrar till att skapa denna.
Förstås.

Frågan är, gör jag saker som motarbetar min vision? Handlar jag anti-feministiskt, och vad är i så fall en anti-feministisk handling?
Push-up. Eller åtminstone rejält vadderade kupor är vad jag använder.
För att jag trivs så.
Feminister har i decennier ropat om att bränna behåar, är jag svag som faller för omvärldens krav?
Eller är det dem jag faller för?
Jag känner nämligen större press på mig som feminist, större skuld för att jag inte är som "alla andra" feminister och står emot "förtrycket".
Grejen är ju att jag inte ser det som ett förtryck- det snurrar till det i mitt huvud eftersom förtryck för mig är att vara fråntagen makten över sin egen situation.
OM jag skulle anpassa mig och bli en "god feminist" så som jag ser det, skulle jag känna mig mer förtryckt.
Jisses.

Men det måste ju krävas något av en för att få använda f-ordet. Jag menar Alf Svensson kallade sig ju feminist för några år sedan och han är ju inte direkt en person jag känner kan företräda mig och min kamp.
Men vad krävs då av mig i mitt handlande?
Gör jag, genom vad jag känner för och gör med min kropp feminismen som sådan en otjänst?

Som regissör och pedagog försöker jag få folk att sluta prestera- sluta vara så jävla duktiga, först då kan vi börja snacka, eller jobba eller skapa beroende på hur man ser det.
Kanske är det så med det där med att det personliga är politiskt också... När jag slutar försöka leva upp till bilden av duktig feminist och socialist och whatever kan jag nå in till kärnan där mina handlingar faktiskt är genuint sanna och jag faktiskt handlar i enlighet med min övertygelse och valen jag gör sker på grund av vilja allenast..?
Hm..

Jag brukar säga att feminism för mig är väldigt konkret. Det handlar om att ha samma möjligheter. Det handlar om valet att Välja, inte vad man väljer.

Blomma Bladsdotter har skrivit en replik på det här inlägget. Läs den, för hon är onekligen en av de skarpaste knivarna i blogglådan.

en ordinär novemberdag

Jag vet inte om jag har något intressant att bidra med idag.
Är intill döden trött och har huvudvärk (hjärncancer i min värld). När jag gjorde en magnetkameraundersökning för länge sen och frågade sjuksyster innan varför man gjorde denna svarade han lätt disträ och inte så lite nonchalant "Ja det är bara för att kunna utesluta en tumör". Jo, där låg ju jag i kamerasmattret och riktigt kände tumören växa.
(Det var ingen tumör.)

I helgen bär det av till storstaden igen. Ska försöka hinna med en hel del, gå på 30-års fest och träffa vänner jag inte sett på ett tag. Det blir fint, man börjar ju toffla till sig alldeles väldigt på senare tid. Fast inte mig emot. jag är gärna en toffel, åtminstone ibland.

Sista veckan på praktiken. Det är roligt, jag gillar dem skarpt även om det är lite mer än lovligt avsomnat ibland. Och jag tror jag är bra. Faktiskt.

Jag har köpt en julstjärna med guldglitter på. Herrejisses. Men är det jul så är det. Eller så.

Män är djur

..iallafall flertalet av dem, och somliga är större grisar än andra.

Jag och dunderbruttan såg Carin 21.30 i veckan. Programmet gästades av Unni Drougge som berättade om sin nya bok "Boven i mitt drama kallas kärlek" som handlar om ett destruktivt förhållande med en man som misshandlar henne fysiskt och psykiskt. Hon har lämnat mannen och han har dömts för misshandeln.
Grejen är att killen är litterär agent och man ringer i programmet upp andra författare det lilla svinet representerar, somliga har sagt upp honom som sin företrädare och berättar att de inte vill förknippas med honom- såklart- andra som Maj Sjöwall tycker det är helt okej, nu när han har fått sin dom och avtjänat sitt straff.
Så ringer man upp Jan Guillou.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1329711.ab
Han menar att allt är lögn och är sarkastisk och arrogant i vanlig ordning.
Att tillåta någon sitta , om än per telefon, i public servicetv och så totalt negligera någon annans upplevelser är mer än brutalt.
Han ska fan inte ha något jävla mediautrymme. Jag var trött,trött, trött på allt Arn-tjat redan innan, och blir än tröttare så fort han visar sig i all sin skogshuggarmacho prakt och penetrerar min lägenhet med sitt kvinnohat.

Vi vet ju alla vad han själv gör med djur av alla de slag.
Vi kanske ska börja tala samma språk nu?
Valerie Solanas, visst hade du rätt. Fram med bössan bara!

Hej mitt vinterland

så var vi tillbaka i vinterhelvetet.

Min aggression har sin upprinnelse i att jag dag ramlade på isfläck dold under tunt lager nysnö.
Höll på att slå armbågen ur led och har ett fetingblåmärke på ändan för att riktigt påminna mig om hur mycket jag älskar vintern.
Inte bara när jag tittar ut och ser flingorna falla så mjukt och sakteliga -utan också när jag går sitter eller står.
Aj!!!

När jag bodde i Sollentuna brukade lokala pingstkyrkan på stor elektronisk tavla skriva små glada budskap. Bland annat tackade man alltid Jesus för den annalkande årstiden.
Tack så jävla mycket för vintern Jesus, tack som fan!

Tur att jag har världens finaste tjej.
Jag rår nog på den här vintern också.

Könsbrokad

...är inte det en fantastiskt nyord?

Det som avsågs av personen- en vän till mig- som skapade ordet var förmodligen könsrokad, vilket i sig är ett lite märkligt påhittat teaterord som innebär att man queerar sig lite med en pjäs och ändrar det av dramatikern angivna könet till det motsatta.
Detta för att uppnå något i det man vill berätta, t.ex. skildra homofobi genom att byta ut Romeo mot Romana i Shakespeares gamla pjäs- men oftast för att man har en grupp med dominerande antal jäntor och det stora flertalet pjäser är skrivna för lots of men.
Alltså gör man en rokad, eller rockad- jämfr. spelet "schack".

Kanske slank det där b-et med av en slump, men ett roligt är det iaf. Jag får bilder av ett konstfullt vävt tyg med en massa kön på, i guld och med snirklar och sånt. Lite snuskigt faktiskt.
Skulle också kunna vara ett användbart ord för queerrörelsen, ett paraplyord, ett samlingsbegrepp för alla typer av sexualitets och geunusanknutna frågeställningar och identifikationer.
Ett sinnrikt mönster som är snårigt ihopvävt och inte alls bara i svart och vitt.
hm..

Om du som kläckte nyordet läser detta så menar jag förstår inte att göra mig lustig!
men det är ett spännande ord.
onekligen.

Aftonbladet har startat någon slags gaysida där de blandar och ger i vanlig ordning och förväxlar äpplen med både päron och bananer http://www.aftonbladet.se/karleksex/hbt/.
Eller jag vet inte... Jag kanske är negativ, det kanske ÄR bra att en stor tabloid gör en "hopp och hej- det är kul att vara gay- artikel". Men samtidigt så befäster man ändå homosexualitet som något lite lustigt, ett glittrigt schlagernynnande litet undantag från det normala.
Man bjuder här på: "så får du hetare gaysex", "dofterna lesbiska tänder på" och artiklar om skönhetstävlingar där man helt kollrar ihop begreppen och blandar ihop kvinnor med
ts-bakgrund med manlig transvetism på ett mycket märkligt sätt.
Nej, jag tror ändå inte att Aftonbladet river några barriärer med sin regnbågssida.

Faktiskt.

"tjejer vill ligga med-varandra!- en av tio har prövat"
Gosh, try it, you´ll like it!

Suck!

Sånt som suger:

Skitväder.
Kallt, regnigt och jävligt. Fryser arslet av mig och vill mest bara kramas. Får jag det då,
nähärå! Suck.

Tvättstugan. De snor tider framför näsan på en. sen tvättar tanterna två stackars ynkliga bygelbehåar i en maskin. Vilket förstör maskinen. Suck.

Jag har inga pengar. Jag menar inga pengar. Noll kronor. Suck.

Stan är tom på folk. Eller iallafall på sådana jag känner. M kom hem NU!!! Suck.

jag tror jag måste ta mig ett bad och lyssna på hög musik tills min döva granne knackar i väggen. Det är alltid lika skoj. Sen ska jag väl sätta mig och skriva på min essä eller nåt annat upplyftande.

Jag är i alla fall en jävligt bra pedagog måste jag säga. Insåg det idag. Igen.
Ge mig jobb. Ni kommer inte ångra er!

Jag är även grym på att massera. Jag är massagehoran. Jag masserar T i en halvtimme, så bjuder han mig och min tjej på mat. Dyr mat. Jag lovar, jag är värd det.

Fan vad jag är bra ändå.

Gulletussan gör min dag

Kärleken och höganäskruset part 542

Det är konstigt att man kan tycka om en annan människa så mycket.

Det är konstigt att kärleken kan drabba en som knytnävsslag i solar plexus.
Inte en gång och inte vid första ögonkastet.
Nej, si så där 14 gånger om dan.

Tjoff. Där trillar jag av stolen liksom.
Så mycket älskar jag dig.
Tjoff.

Ibland glömmer jag till och med bort att vara rädd,
och är mest... förundrad.

och så är det med den saken.

choklad och sånt

Vilken förbannat dålig självdisciplin jag har!
Slank just ned till videobutiken och köpte choklad som jag hetsåt så nu mår jag mest illa.
Jag hade ju en clementin hemma, kunde jag inte ha ätit den kan man tycka.

Funderar lite kring matvanor och i synnerhet dåliga sådana. Jag bestämmer mig en gång i veckan för att börja ett hälsosamt liv, men förmodligen är jag inte tillräckligt motiverad för hux flux går jag där med en twix i mungipan liksom...
Nej, det borde vara slut med fett och socker, men ni hör ju själva -det går inte.
"klart det går" säger någon hurtbulle nu- men nej, det går inte för jag VILL inte.
Sen kanske jag inte ska käka lösgodis varje dag, men det är ju en annan femma.
Jag orkar inte tänka på mat på det här skuldmedvetna sättet.
Det är så svårt bara, jag vet inte om jag känner en enda tjej som har ett helt oladdat förhållande till mat.

Det är svårt att sitta och fördjupa sig i analyser av kreativitet när man bara tänker på henne förresten.
Hela tiden. Ständigt. Jämt.

Konstigt att man behöver en bit choklad då, uh?

joråsåatte

Idag hade treorna masterclass i auditionteknik.
Det är så jävla viktigt att ha något att berätta när man ställer sig på en scen. Vare sig man sjunger eller spelar teater så är det historien, det man vill förmedla som är nr ett!
Ändå står man där och är kroppsmedveten och försöker se bra ut och låta bra.
Skit i det brudar- berätta!
En tjej sjöng så jag fick gåshud. Och det ni, det händer rätt sällan.
Som sagt de inspirerar mig. Massor.

Nej, jag ska inte bli lärare. Jag är regissör. Först och främst. I andra hand dramatiker och möjligtvis skådespelare.
Men. Jag har ju insett att jag bör ha en sysselsättning för brödfödan och därav min utbildning.

Planen då (här kommer det, Bladsdotter...) är att frilansa och jobba med projekt med ungdomar, inte nödvändigtvis i skolan men det är ju EN ingång.
När jag har arbetat med barn så har det slagit mig att de har dålig tillgång till språk, det gäller dels den talade svenskan men framförallt till sin egen kropp och sina egna uttrycksmedel för kommunikation.
Och här har genus en viktig roll. Män och kvinnor fostras in i olika uttrycksmöjligheter, både rumsmässigt- i fråga om att ta plats, och på vilket sätt man gör det, verbalt och konstnärligt.

Hur ska detta gå till då... Teater är mitt redskap, mitt vapen och mitt maktmedel i alla situationer. Kanske vill jag vrida lite perspektiv, ta tillbaka lite av de uttryck man förlorat.
Genom teaterspektakel av stora mått. Genom att riva barriärer som egentligen inte finns.

Ta tex tjejerna idag- de ber om ursäkt för sig själva varenda en fast de är skitbra.
Jag vill göra projekt där ordet förlåt suddas ut från deras mentala mindmap.

Nu flummar jag. Det här blev rörigt. Dags att sova...

Knullblogg

De vanligaste sökorden på google som gör att folk hamnar på min blogg är "Anna Skipper knullar" alternativt "Anna Skipper + fitta". Folk har också hittat hit genom att söka på "knulla i Peking" och "knulla med strap-on".

Det är ingen knullblogg. Jag skriver inte om knull. Jag är mer än lovligt privat på andra sätt.
Jisses vad är det för människor som susar runt därute!

(och vad många knull-träffar jag kommer få på google efter det här inlägget)

knulla
knulla
knulla
knulla

Ha!
Nu blev ni besvikna va!

kokt

När man badar i riktigt hett vatten händer följande: Först kan man inte andas, sen känns det kallt, sen blir det skönt- men väldigt varmt. Därefter börjar huden lossna- den gamla döda huden alltså- och den nya blir knallröd. Då duschar man kallt och tvättar sig med sin väldoftande palmolive duschkräm.
Sen känner man sig som en ny människa.
Kalla jävla årstid be gone!

Gymnasiepraktik. De är engagerade på en stigande och fallande skala, engagerade i sitt här och nu och samtidigt tusen fokus. jag entusiasmeras och inspireras av dem. Treåringarna var inte riktigt min grej so to say.

Förövrigt är hon den finaste jag vet.
Universum i min mage.
Slå mitt hjärta, slå.

Pingstdikt

Rävhona säger ibland att jag har så ledsna ögon. Jag brukar tänka att hon menar att jag är lite snedögd och förmodligen kommer behöva lyfta ögonlocken en dag ( det säger iaf H).
Men jag vet inte, jag är ju för jävla ambivalent mesta delen av tiden. Både glad och ledsen samtidigt. Jag kan går här hemma och storgråta en stund, eller bara lite stilla ned i kaffet- men sen är jag glad och lugn.
Faktiskt tror jag det är ett skrämmande faktum att min personlighet ser ut så.
Eller så är jag mest rädd.

(eller så är det November)

Något som alltid får mig på gott humör är dock Mia och Klara med Gulletussan och Viveka Andebratt som man kan höra på http://www.sr.se/. Roll-on heter programmet.
Jag skiter högaktningsfullt i dem som kommer med sina genuskorrekta pekpinnar och menar att de befäster genusordningen genom att bara skämta om kvinnliga problem(vilket inte stämmer, men jag har hört synpunkten från ett par håll). De är två skitroliga brudar. End of discussion.

Den här datorn är seeeeeeeeg, och uppkopplingen krånglar. jag dansar krigsdans i min lägenhet den kvart det tar för en sida att laddas. Ja, Anna Skipper skulle väl gilla det iaf.

Imorgon ska jag praktisera på gymnasiet. Känner mig pepp. Det blir skoj!

Livet är fantastiskt

Jag spelade mitt ateljéarbete idag. Det var mer än 4 år sen jag skådespelade och aldrig har jag gjort något helt ensam på scenen, som nu. Har visserligen inte tänkt på processen särskilt mycket ur det perspektivet utan mer förhållit mig till det jag vill förmedla... Så slog det mig efteråt, när jag stod där och fick applåder som aldrig ville ta slut- att jag faktiskt hade skådespelat. Nästan helt utan fruktan.
Fan vad bra jag är.
Känns nästan trist att lägga det här bakom sig nu... vi får väl se vad som händer i framtiden. ;)

Livet är fantastiskt:

jag har en underbar flickvän, tokfina vänner, förmågan att uttrycka mig konstnärligt så att andra blir berörda, en kanonlägenhet och fem fingrar på varje hand.
Jag har det jävligt bra. Faktiskt.

Life´s a bitch and then you die.

Ska man sammanfatta eftermiddagens sinnesstämning så skulle det vara lätt att göra det i just den ordalydelsen.
men...
(för det finns ju ofta ett sånt)
Jag är ändå fylld av någon slags tillförsikt. Ett hopp. En jävlarannammashutuppandsuckfuckyoualldamnbastardsnuskavidansalitejävlasambapåbordeneufori
som jag är rätt nöjd över att känna.

Sen måste jag gråta lite ner i kaffekoppen igen. Om mitt hem var kameraövervakat skulle det bli rena rama Bergmanfilmen, det skulle bara vara att klippa in lite schackspel och nån karg klippa så vore klabbet klart.
Det sjunde gomseglet typ.
Min humor är som sämst när jag skämtar med mig själv.

Men Gardell säger att så länge vi skrattar är vi inte besegrade. Så vaddå då.

Så var det dags

Ateljéarbetesredovisningar.
Jag har ju såklart placerat mig sist, eller näst sist och redovisar inte förrän imorgon- vilken briljant idé. Not.
Skolan gör allt för att få oss att slappna av och inte se resultatet av det senaste halvårets processarbete som en föreställning.
det är en redovisning.
Fuck no.
Jag gör en monolog. En föreställning. Det är på riktigt.
Faktiskt.

Gah bussen!!!!!!!!!!!!!!

Mina issues

Okej. Här kommer de:

Bekräftelsebehovet. Extremt. Om vi har bråkat, glömmer jag allt fint du nånsin sagt om mig och vi börjar från noll typ. Hänger ihop med...

Tilliten. Eller den nästan totala avsaknaden av den.

Kontrollbehovet. Min kanske största issue. Ibland är det till gagn, jag är för det mesta i tid och hyfsat strukturerad, men när jag förlorar kontrollen faller allt. Allt.

Jag är inget psykbryt. Ibland kanske, men för det mest är jag tämligen sansad och förmår hålla mina issues i schack. Skaka på huvudet åt dem och andas. Men ibland pickar harhjärtat i bröstet.
Jag har en viss kontroll. Så länge jag inte drar fram allt i ljuset, granskar det och vänder det utan och in och är skör,skör, skör av tusen känslor.
Å andra sidan spricker troll i solen.

Om jag har glömt nån av mina väsentliga issues får ni gärna påminna mig...

Vänner

Det fina med vänner är att man kan sitta i deras kök och äta god, god mat och snask och prata om livets alla väsentligheter och oväsentligheter till klockan tre på natten.
Det fina med vänner är att de får ens spöken att bli halta och lytta och harhjärtat att banka lugnt och tungt i bröstet.
Tack M.

Det mesta i mitt liv är just nu parallellprocess. Allt som händer och allt jag tänker går på ett eller annat sätt att koppla till ateljéarbetet. På tisdag sker min redovisning.
jajjamensan.

och ibland är jag så sprängfylld av alla känslor från a-ö att jag bara vill lägga mig ner och dö.
Det är som att kärleken tar sån plats att den liksom läcker ut genom öronen på mig.
Ja, det var väl det.

Nu ska jag lägga mig i badet och bli en ny människa.
Ikväll dansar jag hälarna blodiga.
Tjosan!