Kvinnornas Decamerone

Imorgon har vi skolföreställning!

Premiär skulle man också kunna säga men det känns inte som att man vill knäcka en flaska bubbel av valfritt slag när man spelar för temaklasserna... Fast varför inte förresten. Ska se vad jag kan göra :).

De är så fina, våra skådespelare och jag kommer att sakna dem massor.

Kom och se föreställningen!

Vi spelar på kulturkammaren i Norrköping

2 maj 19:30, 3 maj 13.30, 7 maj 19.00 och 9 maj 20.15

Välkommen!

Så satans jävla labil!

Dessa dagar känner jag mig smått hysterisk.

Jag gråter när jag:

-får kritik
-får beröm
-ser (upp)rörande saker på tv, typ extreme home makeover eller städprogrammet där de tog ifrån den stackars gamle mannen alla hans saker
-fylls av kärlek. och rädsla. och kärlek igen.

ja då gråter jag massor

är med bebis

i både bildlig och faktisk betydelse.
Inte så att jag är gravid, men den här pjäsen växer i mig mig hela tiden.
Även sorgen närmar sig en smula- över att såsmåningom bli förlöst- snart står de där och möter publiken, snart är jag som regissör/pedagog inte längre behövd.
Som en mamma vars lilla barn tas ifrån henne på bb typ, om man ska fortsätta metaforiskt.
Nu är det ju en skolsituation så lite behövda kommer vi vara ändå, för spegling, sköta ljus och sånt men ändock- snart är det ett sceniskt konstverk som talar för sig själv.
utan mig och Maja.

Och jag är med min baby och har varit så hela helgen. Det är vår och jag mår bitvis bra och skjuter framtidsångesten därhän.
Jag tänker på det imorgon.