dan före dan

Så har man tiggt till sig några dyrbara minuter vid broderns laptop. Jag skäms över min datorabstinens men sanningen är att jag till och med drömmer om att jag sitter vid msn... Sjukt. så länge jag slipper häxan och Anna Skipper nattetid så är jag emellertid nöjd.

Att vara hos familjen tar på krafterna. Jag vill vara i mitt eget hem när jag mår såhär. Känner mig hindrad och sysslolös. Idag ska vi klä granen. Ja det blir väl jul trots allt.
Jag har dock, till min stora förvåning växlat fler ord med min ena broder under de två senaste dagarna än under hela det gångna året. Det måste väl ändå vara positivt- att han ändå börjar få lite acceptans för sin syster tribaden efter alla dessa år...

Ändå. efter allt. Längtar jag till hennes famn. Jag önskar man kunde vrida tiden tillbaka, göra allt på annat sätt.

Julen är grön i år. Klimatkatastrof. Borgare vid makten. Utförsäljningar. DN får mig att kräkas.
Ur led är tiden. Sannerligen är den det. på alla plan som tänkas kan.

och som sagt. Jag är aldrig så kreativ som när jag är desperat. jag kunde skaffa mig ett knogjärn.

GOD JUL PÅ ER ALLA

sup inte
var inte otrogna,
eller falska
Med snällhet
ärlighet och ödmjukhet.
Förändras världen.

Natten är dagens mor

Jag har under de senaste dygnen varit ovanligt kreativ. Inte så att jag egentligen gjort något praktiskt- mer än att förflytta mig mellan olika ställen, få psykbryt och lulla fram i en halvdimma, men hjärnan går på högvarv. Och faktiskt så ser jag inte bara knullscener även om min fantasi är rätt duktig där (kanske kunde satsa på en karriär inom den lesbiska hårdporrslyriken) - det är även den kreativa hjärnan som går igång.
Och om något gott ska komma ur detta måste det ändå anses som BRA- konstnärer lär ju behöva sitt kaos.

Jag har tänkt en del på energisugare av olika slag. Inte bara nu- utan långt tillbaka men nu börjar det ta form. Sceniska idéer gestaltar sig i regissörs- och dramatikerhjärnan som varit lite avsomnad ett tag.
Energisugare. kan vara en vän, en partner ,en familjemedlem, kanske en främmande person som representerar förtryckande idéer. Energisugare. alla de där som hindrar oss att vara oss själva och gå rakruggade segervissa ut i livet- no matter what.
Energisugare- som gör en till en trött skrumpen ballong- istället för en röd och dansande på väg mot molnen.
Jag har idéer och bidar min tid.

kanske inte någon större förändring i mitt sinnestillstånd mer än att jag försäker använda min desperation på ett kreativt sätt.

Hemma i stockholm.
Här får man tigga sig till tid vid broderns laptop som han ömt putsar med tröjarmen för att avlägsna fettfläckar.

Jag har tusen olika åsikter omkring mig- tusen röster om hur jag ska göra. Det är svårt att utkristallisera sin egen då. samtidigt vill jag ju ha de där rösterna där- eller kanske inte rösterna, men händerna på dem de tillhör, så någon tar emot mig när jag faller.

Kaos är granne med jul

Idag åker jag hem till den ömma modern i Estockholmo för att fira åminnelsen av Jesu födelse.
Jag får alltid lite Norén-vibbar i juletid, och detta året mer än någonsin. Den hemvändande bedragna lesbiska dottern får psykbryt mitt bland sillsallad och prinskorvar då den intellektuella morbrodern försöker föra ett filosofiskt samtal med henne om huruvida monogami eller polygami är den ultimata samlevnadsformen.
Som ett gardellskt eko hörs mormodern hosta under den omkullvälta granen.
Nåja. det går det med.

jag kastas mellan trygghet och panik, kavat framtidstro och becksvart mörker. Samtidigt kanske- något mer stabilt.
Allvarligt men stabilt.

Så slår det förflutna en plötsligt i bakhuvudet. Min pappa skrev i ett av sina fyllebrev "en dag kommer du växa upp och se vilka som bryr sig och vilka som bara vill ha makt".
Att pappa är borträknad vet vi sen länge, men just idag kändes den där meningen ovanligt träffande.

Nu ska jag googla på mitt psykiska tillstånd. När jag mår dåligt försöker jag ibland bli strikt naturvetare- även om jag varken har större intresse eller fallenhet för det. det är liksom lättare att ta hand om sorgen när man vet att nu är seratoninhalten lite väl låg...osv
Men när man känner 100 känslor på en och samma gång- hur tusan står det till med vätskorna då?
Eller är det själen som fått ett par blåmärken och skrubbsår?

Livets stora gåta

Jag är så trött.
Varför måste allt som är fint och vackert förstöras.
Varför är allt tvunget att falla. För det gör väl det.
Förr eller senare faller ALLT.

Den där gåtan- den handlar ju om att älska, glömma och förlåta.
Älskar det gör jag i överflöd. Förlåta... ja kanske kan jag göra det med tiden.
Men glömmer. Inte glömmer jag.
Hur skulle jag någonsin kunna göra det.

Livet är sannerligen en bergochdalbana.
Upp som en sol. ned som en pannkaka.
Om jag hade varit lagd åt det hållet hade jag sagt att det var karma.
Att jag nu skördar frukterna av min elakhet mot S, eller av att ha gjort slut på ett 3 och ett halvt år långt förhållande på telefon.
What goes around comes around liksom.
Nu tror jag inte på karma.
Jag vet bara att om jag var lite mindre sansad skulle jag ha slagit ner någon.

Fast kanske blir det bra till slut. Kanske blir det det.

Fansatansjävlaskit!

Krasch!!

så lätt ett höganäskrus kan krossas.
Så lång,lång tid det krävs för att laga det och fylla det på nytt med tillit och trohet.
tanken slår mig: Går det alls att laga eller kommer det alltid, alltid läcka en smula?

Om den sk. Bollen skulle snoka i min blogg: Om du är en fotboll så är jag Zlatan. Kom ihåg det.

Idag vill jag slå ner nån. skrika tills rösten tar slut och gråta mina ögon blinda.
Sen ska jag sova.

blödig.

Jag är allt bra blödig ibland.
Det var någon slags gala på tv nyss där Mark Levengood delade ut pris till Svenska hjältar, vanligt folk som gjort någon slags insats av olika slag.
Jag rördes till tårar när den bisexuella killen som stämt sin skola för att de inte agerat mot mobbingen han utsatts för fick en tvåårs frisörutbildning på Björn Axén. Han blev så glad!
(jag vet inte om den sk. "böglobbyn" hade ett finger med i spelet men utöver Mark figurerade både Peter Jöback och Christer Lindarw i programmet...)

Det är som när jag i hemlighet ser Extreme home makeover och blir rörd när den ensamma sjubarnsmamman som bott med sina barn + ett antal fosterbarn varav minst ett har haft cancer inhysta i ett gammalt ruckel utan vatten och el, bryta ihop av lycka över det vräkiga huset med vattenfall i trädgården!

Jag är bra blödig.

Mest av allt blir jag varm i hjärtat av min älskling.
Ibland tycker jag så mycket om henne att jag måste gråta en skvätt.
Men inga ledsna tårar.

Jag är blödig. Och en toffel.
Det gör ingenting.

ödmjuk?

Jag ska skriva ett par rader om självuppfattning.
I ett inlägg här nere skriver jag om hur jag minsann försöker behandla min omgivning på ett bra sätt och på det sättet skapa en förändring i min omvärld.
Men är det verkligen så- eller VILL jag vara att det ska vara det?

Jag är en väldigt explosiv person, har lätt för plötsliga känsloutbrott. Kan bli upprörd, röras till tårar och bli väldigt engagerad också på ett positivt sätt på kort tid.
Jag diskuterar och argumenterar med en väldig frenesi, flaxar med mina armar när jag förklarar saker och pratar mycket.
Jag tar kort sagt stor plats i vissa sammanhang- medan jag i andra är rentav blyg. Ibland har jag fått höra att jag skrämmer folk med min explosivitet.
Jag förväntar mig nog att andra ska ha samma engagemang som jag- eller åtminstone att jag kan entusiasmera dem till det.
Dessutom kan man vara engagerad i en uppgift utan att flaxa med armar och ben.
Faktiskt.
Jag har börjat förstå det nu.

Jag försöker att inte döma folk- ändå kommer jag på mig med att göra det.
Den är si och den är så.
Jag skickade nyss ett alldeles hemskt meddelande till en man på qruiser efter att han inlett en konversation med mig om härligheten i att slicka fitta. Jag tänker inte citera mitt svar-gjorde det nyss i ett inlägg som hastigt raderades, men det stympade honom minst sagt.

Så nej. Jag är kanske inte ödmjuk.
Jjag försöker vara det men bland missar jag målet.
Men jag jobbar på det, och när allt kommer omkring så är det väl allt man kan göra.

jul, jul strålande jul

Lusselelle, lusselelle elva nätter före jul,
Lusselelle, lusselelle elva nääätter före jul...

Jag sitter och läser min qruiserdagbok som på något sätt var förstadiet till den här bloggen. Så småningom kommer jag säkert ta bort mitt medlemskap så passar på att föra in och spara den och eventuellt gamla meddelanden i separata dokument.

Såhär skrev jag om julen. Jag tycker det är rätt bra- om än en smula pretentiöst.

2004-12-22
Snart jul.
Juletid,julefrid, full kommers i var butik.Juletid, gör mången fattig, någon rik.

Vad var tanken med ljus och gemenskap?
Ett härligt koncept med vilket man kan sälja det mesta.
Här har stämningen infunnit sig, med gran och knäckkokning och pepparkaksbak. Ändå, en viss tveksamhet.

var får verkligheten plats?
När Karl Bertil har reducerats till tradition och alla de äldre damer vars ögon skulle tindra av en flaska aqua vera ligger drogade på långvården och mannen som skulle gråta av lycka över Sartres "les mots" i orginalutgåva står stenad på Sergels torg, osynlig för alla julshoppare.

Undran:handlar inte julen ändå om att bjuda in dem som med enbart svavelstickor värma sig i julenatten?

Människor jag inte förstår mig på

Jag drivs ju någonstans av en vilja att förändra världen.

Med tiden har den här drivkraften ändrat lite riktning och kommit att se annorlunda ut.
Jag tror på att i den mån jag kan försöka behandla folk på ett bra sätt. Det utesluter inte att jag kommer hamna i konfliker mellan varven- det gör alla- och arbetar man för saken kan det istället komma något gott ur det.
Tidigare ville jag nå ut till alla, påverka varenda människa och få dem att tänka rätt, rätt, rätt nu ,nu,nu.
Jag har visst inte gett upp mitt engagemang, jag filar på mina storartade teaterplaner på min kammare men jag tror att de stora revlolutionerna sker inom oss.
I mötet med varandra, med världen och oss själva.
Jag kan inte kämpa så förtvivlat för att få någon att tänka annorlunda- men jag kan kanske någon gång visa på en sten i forsen som hjälper någon ta sig över och få nya insikter.
Fortsätter jag i den här takten slutar jag väl som kristdemokrat.

Nåväl. Människor som på något sätt vill förändra välden kan ha många skilda syften och tillvägagångssätt. Ibland förstår jag dem inte alls. Jag förstår inte människor som dem i Rörelsen för mänsklighetens frivilliga utdöende till exempel
http://vhemt.org/sindex.htm
Varför? Jag blir bara så trött.

Ingen sömn och tidig morgon. It kills me.

Somnade inte förrän efter tre inatt, efter att ha legat vaken och kastat mig från sida till sida i två och en halv timme.
Säkerligen en kombination av tankesurret i hjärnan min och mitt vända dygn men lite jobbigt är det när man ska upp klockan sju och det då fortfarande är becksvart ute.

Saker som känns lite jobbigt just nu:
När någon man älskar mår dåligt och man omöjligt genom ett trollslag kan göra allt bra. Man kan bara finnas där och försöka att inte känna sig otillräcklig i det.

Konflikter, splittring och massa jävla skit. Är redan trött på julen.

Men i övrigt mår jag bra. Riktigt bra faktiskt.
Jag har så fina vänner och världens bästa tjej och komplimanger för min person har jag fått en hel del från olika håll den senaste tiden. Det är bra i vintermörkret.

Det här var mest för att få igång de små grå. Nu ska jag borsta tänderna och rusa till bussen.

Rapport från massageinstitutet

Jag har ägnat lite tid de senaste två dagarna åt att ge N välbehövlig massage. Det är konstigt, jag kan inte så mycket- är väl sådär medelintelligent, hyfsat konstnärlig och helt okej kul tjej- men massera KAN jag.
Jag har inte gått någon kurs eller så, bara haft nån genomgång i skolan för länge sen men med tiden har övning lett till färdighet och jag knådar bort de mest värkande knutar och de stelaste muskler. Damn I´m good! Jag är ett kap- iallafall vad gäller massagen.
Har tänkt ett tag att jag skulle, pga. min prekära ekonomiska situation, sätta upp ett anslag på ica och erbjuda mina tjänster. Typ en halvtimme för 150 spänn eller så... Jag har dock kommit fram till att det inte är en så bra idé.
Jag kan ju bli hembjuden till något äckel som helt missuppfattat min ärliga avsikt och proffessionalitet, eller ännu värre- få hem en sån till mig.
Nej, det räcker med att jag knådar dem jag känner, av kärlek och vänskap- och så T då med ett rejält skrovmål som betalning.

Idag har jag handlat julklappar och är så gott som färdig. Känner mig mycket nöjd och belåten.

Faran med msn

Usch, här ligger man och sover till halv två. Visserligen var jag på en trevlig glöggtillställning igår men kvällen blev inte så sen. Har dock lagt till mig med den dåliga vanan att sitta vid datorn långt in på natten...

Tanken slog mig att det snart är jul och att jag inte köpt en enda julklapp. Min ekonomi är ju minst sagt skral så jag börjar fundera på av bojkotta julen i protest mot kapitalismen och konsumtionssamhället. Jag tvivlar dock på att min omgivning skulle uppkatta det faktum att jag gjorde mig till reklampelare för politiska åsikter på självaste julafton. Dessutom vill jag ju glädja dem jag älskar, även om det är med tramsiga gåvor och avsaknaden av kristenhet till trots.
Dock har jag hört ryktas att det är länge sedan julen firades till åminnelse av kristi födelse.

Eftersom så många andra har bloggat om idol får jag sälla mig till skaran, falla för grupptrycket och skriva ett par rader jag med. Det har skrivits spaltmeter om att Amanda är en artist och Marie är en sångerska och jag kan väl inte annat än att hålla med. Men ändå, hon sjunger andan ur globen, hon har en pipa att jämföra med Whitney Hustons och hon pekar finger åt varenda etikett vi vill sätta på henne som bystig big brotherbrutta.
Om inte det är coolt så vet jag inte vad som är det. Sen kan jag inte annat än tillstå att Amandas version av Hallelujah var just ett sådant omtalat "moment"

Jag har läst igenom allt jag skrivit här denna höst och begynnande vinter.
Stora teman är ju kärleken, som just nu uppfyller mig alldeles väldigt, issues av olika slag, mitt pedagogiska sökande och då och då lite grubblerier om feminism eller politik vilket också genomsyrar mitt liv. Det är väl en ganska bra sammanfattning av hösten.
Detta, och så en och annan isfläck.
Förstås.

the soundtrack of my life...

Ibland när jag är ute och rör mig i samhället- åker buss eller går och handlar och sånt- lyssnar jag på mp3 i mobilen. Inget konstigt i det, var och varannan människa går ju runt, halvt okontaktbar, med små eller stora lurar i eller över öronen.
Däremot så slår det mig plötsligt att jag måste se lite märklig ut när jag plötsligt spelar lufttrummor på ica till nån fartig gladlåt, eller hur skrämmande jag måste se ut när jag blänger ilsket på alla män när jag lyssnar på de arga bruttorna och nog har jag fått lite undrande blickar när jag lyssnar på kärlekssånger, försjunker med blicken i fjärran och får kasta mig av bussen vid stationen jag nästan höll på att missa.

Jag tenderar nog att vilja göra min tillvaro lite mer dramatisk.
Och jag leker.
Om jag ska städa tillexempel- vilket ju är trist, så hittar jag på en liten historia... (Som att jag är ett hembiträde som måste ordna städningen innan klockan fem då frun i huset kommer hem.)

Vet inte varför jag berättar detta. Hur ska någon någonsin ta något av det jag skriver på allvar... Men å andra sidan, jag gillar självdistans så jag får väl rycka på axlarna och köra ett litet trumsolo.

Skolan bjuder just nu på pjäsläsning och förberedelser inför vårens produktioner. Jag är pepp, vill sätta igång nu medsamma! Känner mig ovanligt kreativ kylan och mörkret till trots.
Funderar över arbetssätt och teaterns roll och gör upp storstilade framtidsplaner. Något ska man ju syssla med :)

Nyhetsankaret på svt använde just uttrycket "Vi har fått tjall på linjen". skoj.

De små händelsernas skildrare

En iakttagelse jag gjort på senare tid är att när jag faktiskt sätter mig ned och knåpar ihop en bloggpost som handlar lite mer om vad jag funderar på, och verkligen anstränger mig för att förklara på ett sätt som kan skapa både mothugg och medhåll, eller iallafall en diskussion av det slaget jag känt att jag varit i behov av- så är det tyst som i graven.
Skriver jag däremot om väldigt vardagliga saker, som att ramla på isfläckar till exempel går debattens vågor höga (jag får ialla fall kommentarer).
Vad kan man dra för slutsatser av detta då, kanske att när jag anstränger mig för att föra ett intellektuellt resonemang i text blir det inte så särdeles intressant.
Kanske för att min talang handlar om att omsätta idéer i praktisk handling?
Kanske för att jag inte är slipad nog att fånga intresse genom lite mer genomtänkta inlägg?
Eller kanske för att jag bara är bättre på att skriva om isfläckar och mozzarella.
Ja, någon ska ju vara det.

För övrigt är det självmord att gå upp klockan sju på morgonen! Har ju haft sovmorgnar i tre veckor och således ställt om dygnet och stirrar i taket fram till tre.
I somras började jag jobba klockan sju. Hur funkade det?
Fast det var ljust då. Inte detta kompakta mörker som man ska treva sig fram i och hoppas på att hamna på bussen och inte i Motala ström.
Jisses.

Iakttagelser på partaj

Igår var det 30-årsfest hos den kära vännen Jo.
Det var trevligt. God mat som nyttjades rikligt, gratis vin som nyttjades sparsamt och goda vänners lag som nyttjades i överflöd.
Ett par saker blev jag dock lite irriterad på...
Män. (Surprise!) Nej, men det var en kille där som var inbjuden genom sin kompis, han kände inte födelsedagsbarnet. Han var full- eller kanske hög- när han kom och alllmänt påträngande. Jag tycker inte om när mitt privata utrymme blir attackerat. Ibland kan det räcka med så lite som en blick för att jag ska vilja sända ut min hela attackstyrka och måtta en skrevspark. Det är ju inte särskilt positivt, men när människor tar sig rätten att inkräkta med en sådan självklarhet blir jag illa berörd. Jag måttade såklart ingen skrevspark. Jag var väldigt trevlig.

Sen pratades det homosex vs heterosex. Jag tycker såklart att det inte är att jämföra- jag tycker att det är tusen gånger bättre att ha sex med en tjej. Såklart- för att jag är flata.
Men jag kan ju inte gå och tycka att mina bi- ellerheterosexuella vänner går miste om något då de inte har den lusten (alls eller för tillfället).
Det är ingen skillnad på att säga "vänta bara tills du gjort det med en tjej!!!" eller det tjatiga "men du är bara lesbisk för att du inte smakat riktig kuk".
Det är ingen kvalitetsfråga.
Vad fan vet jag om alla heterotjejers sexupplevelser? Jag vet ju bara att för just mig är det fan så mycket bättre med en tjej ( särskilt den specifika dunderbruttan då).
Blir lite irriterad.

Men just det! Förlåt jag glömde...kanske är det queerdiktaturen som gör sig gällande! Självklart måste ALLA bryta mot det heterosexuella normen- om inte annat av politiska solidaritetsskäl.
Visst fan.

Jag är sams med stockholm nu.
Det känns bra.
Jag älskar ju den här staden.
Jag älskar söder och alla cafeer där man suttit bort alldeles för många timmar. Jag älskar Tantolunden där stockholmarna steker sig i den allra första vårsolen. Jag älskar att åka bil över Västerbron på natten och se stadens pärlband av ljus och stadshuset sträcka sig mot himlen.
Jag älskar alla typer av människor på tunnelbanan, farten- inte trängseln- men livet och rörelsen.
Igår tyckte jag till och med om att gå i den där vedervärdiga gången mellan tunnelbana och pendeltåg på centralen där hemlösa säljer situation stockholm(vilket ger mig dåligt samvete eftersom jag inte har några kontanter) och Jehovas delar ut vakttornet på 10 språk.
Jag älskar stockholm. Vi har försonats. Men ikväll åker jag till Norrköping igen och träffar dunderbruttan.
Det blir bra, för jag saknar henes hand i min.

queerdiktatur

mmMitt senaste inlägg, repliken jag fick på det och debatten som uppkom därefter har gett mig lite att grubbla på.

Jag tror att jag kan ringa in min upplevelse som sådan att jag störs av att ständigt, ständigt representera. Till slut får jag inte ens kalla mig någonting eftersom varje etikett jag sätter på mig själv, såsom kvinna, lesbisk, osv är normerande på det ena eller andra sättet och jag då genom min blotta existens är en företrädare inte bara för vem jag är utan för alla världens kvinnor och alla världens flator. Jag tycker det är orimligt.

I den värld jag vill ha kan en kvinna raka benen och en annan inte, en man och en annan inte- utan att det är en big deal.
Om jag som representant för hela det kvinnliga könet-( vilka nu de är, enligt de mest queerdiktatoriska så finns ju inte ens kvinnor och män, så då borde jag lugnt kunna representera mig själv utan legitimeringsbehov kan man tycka)- ska sträva emot alla de skönhetsideal som finns i samhället, allt som är norm, allt som kategoriserar en kvinna så:
1.normerar jag.
2. gör jag våld på mig själv eftersom vissa av mina önskningar kommer ligga i linje med det som ligger i den kravfyllda omvärlden.

Jag menar inte att sopa förtryckande skönhetsideal, förlegade könsroller och dylikt under mattan eller vifta undan dem med en axelryckning.
Jag blir arg när jag ser 8 åringar vaxa benen, jag gömmer porrtidningar bakom "Allt om mat" på mitt lokala Ica och jag snackar och maler på om sånt så fort jag bara kan- men...
Jag är också en reflekterande person och den feministiska kampen gagnas inte av att jag låter min vilja stå tillbaka.
I flera år menade jag att människan var ett oskrivet blad, att vi skapades helt av vår miljö och att kön var något man inte behövde prata om överhuvudtaget, att heterosexualiteten var en social konstruktion och att alla egentligen var bisexuella.
Hetsigt hävdade jag detta.
Men så insåg jag att jag språkade en sak och kände en annan. Jag är ganska ointresserad vad som är kultur och vad som är biologi och förmodligen är vi så intrasslade i kulturen att vi aldrig kommer kunna ta av oss de glasögon vi för tillfället bär för att kunna reda ut det nystanet och frågan är om det ens spelar någon roll.
Är inte grejen att ge alla samma möjligheter att göra sina val utifrån egen vilja och lust och utan varken patriarkal sexistisk diktatur eller queer sådan?

Någon skrev att
Varje gång någon tar den normativa vägen blir normen större och agerar större reklampelare för normen. Och desto fler människor gör "valet" att bli som normen. Man tar oftast den enklaste vägen.
Jag har upplevt att varje gång jag av inre tvång bryter mot normen gör jag våld på min själ och skapar en ny norm, något som det finns gott om i queerdiktatoriska kretsar.

Kanske ville jag egentligen säga något om begreppet själ. Ett begrepp som behandlas ytterst styvmoderligt bland queerfolk och intellektuella överhuvudtaget som jag upplevt det.
Att påstå att något är genuint, att man har en upplevelse av en kärna och ett jag som är lite större än bara summan av samhällspåverkan och uppväxt är mer än flummigt och en smula essentialistiskt.
Jag upplever mig iallafall vara en besjälad varelse. Jag erfar det dagligen i såväl min dagliga drivkraft , i mötet med andra, i mitt skapande och inte minst i kärleken.
Och den kan ingen diktatur hur queer den än må vara, någonsin beröva mig.

Ikväll är det 30-årsfest. det blir fint.

The good enough feminist

Jag hade en konversation igår som delvis kom att handla om feminism och vilka förväntningar som ställs på en som sådan.
Att det personliga är politiskt är jag den första att skriva under på. Det är genom våra handlingar i nuet gentemot oss själva och andra som världen skapas, och om jag vet vilket värld jag vill ha så borde jag förstås handla i enlighet med vad som bidrar till att skapa denna.
Förstås.

Frågan är, gör jag saker som motarbetar min vision? Handlar jag anti-feministiskt, och vad är i så fall en anti-feministisk handling?
Push-up. Eller åtminstone rejält vadderade kupor är vad jag använder.
För att jag trivs så.
Feminister har i decennier ropat om att bränna behåar, är jag svag som faller för omvärldens krav?
Eller är det dem jag faller för?
Jag känner nämligen större press på mig som feminist, större skuld för att jag inte är som "alla andra" feminister och står emot "förtrycket".
Grejen är ju att jag inte ser det som ett förtryck- det snurrar till det i mitt huvud eftersom förtryck för mig är att vara fråntagen makten över sin egen situation.
OM jag skulle anpassa mig och bli en "god feminist" så som jag ser det, skulle jag känna mig mer förtryckt.
Jisses.

Men det måste ju krävas något av en för att få använda f-ordet. Jag menar Alf Svensson kallade sig ju feminist för några år sedan och han är ju inte direkt en person jag känner kan företräda mig och min kamp.
Men vad krävs då av mig i mitt handlande?
Gör jag, genom vad jag känner för och gör med min kropp feminismen som sådan en otjänst?

Som regissör och pedagog försöker jag få folk att sluta prestera- sluta vara så jävla duktiga, först då kan vi börja snacka, eller jobba eller skapa beroende på hur man ser det.
Kanske är det så med det där med att det personliga är politiskt också... När jag slutar försöka leva upp till bilden av duktig feminist och socialist och whatever kan jag nå in till kärnan där mina handlingar faktiskt är genuint sanna och jag faktiskt handlar i enlighet med min övertygelse och valen jag gör sker på grund av vilja allenast..?
Hm..

Jag brukar säga att feminism för mig är väldigt konkret. Det handlar om att ha samma möjligheter. Det handlar om valet att Välja, inte vad man väljer.

Blomma Bladsdotter har skrivit en replik på det här inlägget. Läs den, för hon är onekligen en av de skarpaste knivarna i blogglådan.

en ordinär novemberdag

Jag vet inte om jag har något intressant att bidra med idag.
Är intill döden trött och har huvudvärk (hjärncancer i min värld). När jag gjorde en magnetkameraundersökning för länge sen och frågade sjuksyster innan varför man gjorde denna svarade han lätt disträ och inte så lite nonchalant "Ja det är bara för att kunna utesluta en tumör". Jo, där låg ju jag i kamerasmattret och riktigt kände tumören växa.
(Det var ingen tumör.)

I helgen bär det av till storstaden igen. Ska försöka hinna med en hel del, gå på 30-års fest och träffa vänner jag inte sett på ett tag. Det blir fint, man börjar ju toffla till sig alldeles väldigt på senare tid. Fast inte mig emot. jag är gärna en toffel, åtminstone ibland.

Sista veckan på praktiken. Det är roligt, jag gillar dem skarpt även om det är lite mer än lovligt avsomnat ibland. Och jag tror jag är bra. Faktiskt.

Jag har köpt en julstjärna med guldglitter på. Herrejisses. Men är det jul så är det. Eller så.

Män är djur

..iallafall flertalet av dem, och somliga är större grisar än andra.

Jag och dunderbruttan såg Carin 21.30 i veckan. Programmet gästades av Unni Drougge som berättade om sin nya bok "Boven i mitt drama kallas kärlek" som handlar om ett destruktivt förhållande med en man som misshandlar henne fysiskt och psykiskt. Hon har lämnat mannen och han har dömts för misshandeln.
Grejen är att killen är litterär agent och man ringer i programmet upp andra författare det lilla svinet representerar, somliga har sagt upp honom som sin företrädare och berättar att de inte vill förknippas med honom- såklart- andra som Maj Sjöwall tycker det är helt okej, nu när han har fått sin dom och avtjänat sitt straff.
Så ringer man upp Jan Guillou.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1329711.ab
Han menar att allt är lögn och är sarkastisk och arrogant i vanlig ordning.
Att tillåta någon sitta , om än per telefon, i public servicetv och så totalt negligera någon annans upplevelser är mer än brutalt.
Han ska fan inte ha något jävla mediautrymme. Jag var trött,trött, trött på allt Arn-tjat redan innan, och blir än tröttare så fort han visar sig i all sin skogshuggarmacho prakt och penetrerar min lägenhet med sitt kvinnohat.

Vi vet ju alla vad han själv gör med djur av alla de slag.
Vi kanske ska börja tala samma språk nu?
Valerie Solanas, visst hade du rätt. Fram med bössan bara!

Hej mitt vinterland

så var vi tillbaka i vinterhelvetet.

Min aggression har sin upprinnelse i att jag dag ramlade på isfläck dold under tunt lager nysnö.
Höll på att slå armbågen ur led och har ett fetingblåmärke på ändan för att riktigt påminna mig om hur mycket jag älskar vintern.
Inte bara när jag tittar ut och ser flingorna falla så mjukt och sakteliga -utan också när jag går sitter eller står.
Aj!!!

När jag bodde i Sollentuna brukade lokala pingstkyrkan på stor elektronisk tavla skriva små glada budskap. Bland annat tackade man alltid Jesus för den annalkande årstiden.
Tack så jävla mycket för vintern Jesus, tack som fan!

Tur att jag har världens finaste tjej.
Jag rår nog på den här vintern också.

Könsbrokad

...är inte det en fantastiskt nyord?

Det som avsågs av personen- en vän till mig- som skapade ordet var förmodligen könsrokad, vilket i sig är ett lite märkligt påhittat teaterord som innebär att man queerar sig lite med en pjäs och ändrar det av dramatikern angivna könet till det motsatta.
Detta för att uppnå något i det man vill berätta, t.ex. skildra homofobi genom att byta ut Romeo mot Romana i Shakespeares gamla pjäs- men oftast för att man har en grupp med dominerande antal jäntor och det stora flertalet pjäser är skrivna för lots of men.
Alltså gör man en rokad, eller rockad- jämfr. spelet "schack".

Kanske slank det där b-et med av en slump, men ett roligt är det iaf. Jag får bilder av ett konstfullt vävt tyg med en massa kön på, i guld och med snirklar och sånt. Lite snuskigt faktiskt.
Skulle också kunna vara ett användbart ord för queerrörelsen, ett paraplyord, ett samlingsbegrepp för alla typer av sexualitets och geunusanknutna frågeställningar och identifikationer.
Ett sinnrikt mönster som är snårigt ihopvävt och inte alls bara i svart och vitt.
hm..

Om du som kläckte nyordet läser detta så menar jag förstår inte att göra mig lustig!
men det är ett spännande ord.
onekligen.

Aftonbladet har startat någon slags gaysida där de blandar och ger i vanlig ordning och förväxlar äpplen med både päron och bananer http://www.aftonbladet.se/karleksex/hbt/.
Eller jag vet inte... Jag kanske är negativ, det kanske ÄR bra att en stor tabloid gör en "hopp och hej- det är kul att vara gay- artikel". Men samtidigt så befäster man ändå homosexualitet som något lite lustigt, ett glittrigt schlagernynnande litet undantag från det normala.
Man bjuder här på: "så får du hetare gaysex", "dofterna lesbiska tänder på" och artiklar om skönhetstävlingar där man helt kollrar ihop begreppen och blandar ihop kvinnor med
ts-bakgrund med manlig transvetism på ett mycket märkligt sätt.
Nej, jag tror ändå inte att Aftonbladet river några barriärer med sin regnbågssida.

Faktiskt.

"tjejer vill ligga med-varandra!- en av tio har prövat"
Gosh, try it, you´ll like it!

Suck!

Sånt som suger:

Skitväder.
Kallt, regnigt och jävligt. Fryser arslet av mig och vill mest bara kramas. Får jag det då,
nähärå! Suck.

Tvättstugan. De snor tider framför näsan på en. sen tvättar tanterna två stackars ynkliga bygelbehåar i en maskin. Vilket förstör maskinen. Suck.

Jag har inga pengar. Jag menar inga pengar. Noll kronor. Suck.

Stan är tom på folk. Eller iallafall på sådana jag känner. M kom hem NU!!! Suck.

jag tror jag måste ta mig ett bad och lyssna på hög musik tills min döva granne knackar i väggen. Det är alltid lika skoj. Sen ska jag väl sätta mig och skriva på min essä eller nåt annat upplyftande.

Jag är i alla fall en jävligt bra pedagog måste jag säga. Insåg det idag. Igen.
Ge mig jobb. Ni kommer inte ångra er!

Jag är även grym på att massera. Jag är massagehoran. Jag masserar T i en halvtimme, så bjuder han mig och min tjej på mat. Dyr mat. Jag lovar, jag är värd det.

Fan vad jag är bra ändå.

Gulletussan gör min dag

Kärleken och höganäskruset part 542

Det är konstigt att man kan tycka om en annan människa så mycket.

Det är konstigt att kärleken kan drabba en som knytnävsslag i solar plexus.
Inte en gång och inte vid första ögonkastet.
Nej, si så där 14 gånger om dan.

Tjoff. Där trillar jag av stolen liksom.
Så mycket älskar jag dig.
Tjoff.

Ibland glömmer jag till och med bort att vara rädd,
och är mest... förundrad.

och så är det med den saken.

choklad och sånt

Vilken förbannat dålig självdisciplin jag har!
Slank just ned till videobutiken och köpte choklad som jag hetsåt så nu mår jag mest illa.
Jag hade ju en clementin hemma, kunde jag inte ha ätit den kan man tycka.

Funderar lite kring matvanor och i synnerhet dåliga sådana. Jag bestämmer mig en gång i veckan för att börja ett hälsosamt liv, men förmodligen är jag inte tillräckligt motiverad för hux flux går jag där med en twix i mungipan liksom...
Nej, det borde vara slut med fett och socker, men ni hör ju själva -det går inte.
"klart det går" säger någon hurtbulle nu- men nej, det går inte för jag VILL inte.
Sen kanske jag inte ska käka lösgodis varje dag, men det är ju en annan femma.
Jag orkar inte tänka på mat på det här skuldmedvetna sättet.
Det är så svårt bara, jag vet inte om jag känner en enda tjej som har ett helt oladdat förhållande till mat.

Det är svårt att sitta och fördjupa sig i analyser av kreativitet när man bara tänker på henne förresten.
Hela tiden. Ständigt. Jämt.

Konstigt att man behöver en bit choklad då, uh?

joråsåatte

Idag hade treorna masterclass i auditionteknik.
Det är så jävla viktigt att ha något att berätta när man ställer sig på en scen. Vare sig man sjunger eller spelar teater så är det historien, det man vill förmedla som är nr ett!
Ändå står man där och är kroppsmedveten och försöker se bra ut och låta bra.
Skit i det brudar- berätta!
En tjej sjöng så jag fick gåshud. Och det ni, det händer rätt sällan.
Som sagt de inspirerar mig. Massor.

Nej, jag ska inte bli lärare. Jag är regissör. Först och främst. I andra hand dramatiker och möjligtvis skådespelare.
Men. Jag har ju insett att jag bör ha en sysselsättning för brödfödan och därav min utbildning.

Planen då (här kommer det, Bladsdotter...) är att frilansa och jobba med projekt med ungdomar, inte nödvändigtvis i skolan men det är ju EN ingång.
När jag har arbetat med barn så har det slagit mig att de har dålig tillgång till språk, det gäller dels den talade svenskan men framförallt till sin egen kropp och sina egna uttrycksmedel för kommunikation.
Och här har genus en viktig roll. Män och kvinnor fostras in i olika uttrycksmöjligheter, både rumsmässigt- i fråga om att ta plats, och på vilket sätt man gör det, verbalt och konstnärligt.

Hur ska detta gå till då... Teater är mitt redskap, mitt vapen och mitt maktmedel i alla situationer. Kanske vill jag vrida lite perspektiv, ta tillbaka lite av de uttryck man förlorat.
Genom teaterspektakel av stora mått. Genom att riva barriärer som egentligen inte finns.

Ta tex tjejerna idag- de ber om ursäkt för sig själva varenda en fast de är skitbra.
Jag vill göra projekt där ordet förlåt suddas ut från deras mentala mindmap.

Nu flummar jag. Det här blev rörigt. Dags att sova...

Knullblogg

De vanligaste sökorden på google som gör att folk hamnar på min blogg är "Anna Skipper knullar" alternativt "Anna Skipper + fitta". Folk har också hittat hit genom att söka på "knulla i Peking" och "knulla med strap-on".

Det är ingen knullblogg. Jag skriver inte om knull. Jag är mer än lovligt privat på andra sätt.
Jisses vad är det för människor som susar runt därute!

(och vad många knull-träffar jag kommer få på google efter det här inlägget)

knulla
knulla
knulla
knulla

Ha!
Nu blev ni besvikna va!

kokt

När man badar i riktigt hett vatten händer följande: Först kan man inte andas, sen känns det kallt, sen blir det skönt- men väldigt varmt. Därefter börjar huden lossna- den gamla döda huden alltså- och den nya blir knallröd. Då duschar man kallt och tvättar sig med sin väldoftande palmolive duschkräm.
Sen känner man sig som en ny människa.
Kalla jävla årstid be gone!

Gymnasiepraktik. De är engagerade på en stigande och fallande skala, engagerade i sitt här och nu och samtidigt tusen fokus. jag entusiasmeras och inspireras av dem. Treåringarna var inte riktigt min grej so to say.

Förövrigt är hon den finaste jag vet.
Universum i min mage.
Slå mitt hjärta, slå.

Pingstdikt

Rävhona säger ibland att jag har så ledsna ögon. Jag brukar tänka att hon menar att jag är lite snedögd och förmodligen kommer behöva lyfta ögonlocken en dag ( det säger iaf H).
Men jag vet inte, jag är ju för jävla ambivalent mesta delen av tiden. Både glad och ledsen samtidigt. Jag kan går här hemma och storgråta en stund, eller bara lite stilla ned i kaffet- men sen är jag glad och lugn.
Faktiskt tror jag det är ett skrämmande faktum att min personlighet ser ut så.
Eller så är jag mest rädd.

(eller så är det November)

Något som alltid får mig på gott humör är dock Mia och Klara med Gulletussan och Viveka Andebratt som man kan höra på http://www.sr.se/. Roll-on heter programmet.
Jag skiter högaktningsfullt i dem som kommer med sina genuskorrekta pekpinnar och menar att de befäster genusordningen genom att bara skämta om kvinnliga problem(vilket inte stämmer, men jag har hört synpunkten från ett par håll). De är två skitroliga brudar. End of discussion.

Den här datorn är seeeeeeeeg, och uppkopplingen krånglar. jag dansar krigsdans i min lägenhet den kvart det tar för en sida att laddas. Ja, Anna Skipper skulle väl gilla det iaf.

Imorgon ska jag praktisera på gymnasiet. Känner mig pepp. Det blir skoj!

Livet är fantastiskt

Jag spelade mitt ateljéarbete idag. Det var mer än 4 år sen jag skådespelade och aldrig har jag gjort något helt ensam på scenen, som nu. Har visserligen inte tänkt på processen särskilt mycket ur det perspektivet utan mer förhållit mig till det jag vill förmedla... Så slog det mig efteråt, när jag stod där och fick applåder som aldrig ville ta slut- att jag faktiskt hade skådespelat. Nästan helt utan fruktan.
Fan vad bra jag är.
Känns nästan trist att lägga det här bakom sig nu... vi får väl se vad som händer i framtiden. ;)

Livet är fantastiskt:

jag har en underbar flickvän, tokfina vänner, förmågan att uttrycka mig konstnärligt så att andra blir berörda, en kanonlägenhet och fem fingrar på varje hand.
Jag har det jävligt bra. Faktiskt.

Life´s a bitch and then you die.

Ska man sammanfatta eftermiddagens sinnesstämning så skulle det vara lätt att göra det i just den ordalydelsen.
men...
(för det finns ju ofta ett sånt)
Jag är ändå fylld av någon slags tillförsikt. Ett hopp. En jävlarannammashutuppandsuckfuckyoualldamnbastardsnuskavidansalitejävlasambapåbordeneufori
som jag är rätt nöjd över att känna.

Sen måste jag gråta lite ner i kaffekoppen igen. Om mitt hem var kameraövervakat skulle det bli rena rama Bergmanfilmen, det skulle bara vara att klippa in lite schackspel och nån karg klippa så vore klabbet klart.
Det sjunde gomseglet typ.
Min humor är som sämst när jag skämtar med mig själv.

Men Gardell säger att så länge vi skrattar är vi inte besegrade. Så vaddå då.

Så var det dags

Ateljéarbetesredovisningar.
Jag har ju såklart placerat mig sist, eller näst sist och redovisar inte förrän imorgon- vilken briljant idé. Not.
Skolan gör allt för att få oss att slappna av och inte se resultatet av det senaste halvårets processarbete som en föreställning.
det är en redovisning.
Fuck no.
Jag gör en monolog. En föreställning. Det är på riktigt.
Faktiskt.

Gah bussen!!!!!!!!!!!!!!

Mina issues

Okej. Här kommer de:

Bekräftelsebehovet. Extremt. Om vi har bråkat, glömmer jag allt fint du nånsin sagt om mig och vi börjar från noll typ. Hänger ihop med...

Tilliten. Eller den nästan totala avsaknaden av den.

Kontrollbehovet. Min kanske största issue. Ibland är det till gagn, jag är för det mesta i tid och hyfsat strukturerad, men när jag förlorar kontrollen faller allt. Allt.

Jag är inget psykbryt. Ibland kanske, men för det mest är jag tämligen sansad och förmår hålla mina issues i schack. Skaka på huvudet åt dem och andas. Men ibland pickar harhjärtat i bröstet.
Jag har en viss kontroll. Så länge jag inte drar fram allt i ljuset, granskar det och vänder det utan och in och är skör,skör, skör av tusen känslor.
Å andra sidan spricker troll i solen.

Om jag har glömt nån av mina väsentliga issues får ni gärna påminna mig...

Vänner

Det fina med vänner är att man kan sitta i deras kök och äta god, god mat och snask och prata om livets alla väsentligheter och oväsentligheter till klockan tre på natten.
Det fina med vänner är att de får ens spöken att bli halta och lytta och harhjärtat att banka lugnt och tungt i bröstet.
Tack M.

Det mesta i mitt liv är just nu parallellprocess. Allt som händer och allt jag tänker går på ett eller annat sätt att koppla till ateljéarbetet. På tisdag sker min redovisning.
jajjamensan.

och ibland är jag så sprängfylld av alla känslor från a-ö att jag bara vill lägga mig ner och dö.
Det är som att kärleken tar sån plats att den liksom läcker ut genom öronen på mig.
Ja, det var väl det.

Nu ska jag lägga mig i badet och bli en ny människa.
Ikväll dansar jag hälarna blodiga.
Tjosan!

godnatt

ontrollerad
En gång tog jag en näve gratiskort med texten
"Ibland gör kärlek att man blir arg och rädd. Mest rädd faktiskt."

Jag tänker på det där ibland när harhjärtat pickar i bröstkorgen. Att jag är rädd som fan. Egentligen vill jag bara stoppa huvudet i sanden och försvinna.

Men...
mer än rädd så gör kärlek mig glad...
...och rusig och gråtig ibland men så sprängfull av känslor att jag inte skulle byta bort dem mot något.
Vem behöver knark liksom.

(ok. ni tycker att jag svänger lite. Har aldrig påstått annat. Läs tidigare inlägg om bergochdalbanor och dyl.)

Nu ska jag sova! Godnatt.

Note to fucking jävla self

Lugn och besinning.
Dröm är inte verklighet.
Räkna till hundra innan samtal ringes.
du påverkar själv dina tankar.
Den första tanken/känskan är inte alltid den rätta.
Lugn och besinning.

Du tror inte på karma.

Om man drömmer om sex vill man helst vara inblandad själv...

ledig, grått väder och spring i tvättstugan.
Här i huset får man snylta i slutet på andras tvättider alternativt slåss med näbbar och klor om den obokningsbara maskinen om man inte har sån framförhållning att man ids boka en månad i förväg. Borde jobba på det.

Helgen har spenderats på allahanda sätt med Rävhona i Real Word Flourvillage. Hann med att iscensätta lite av min parallellprocess även där. Det mesta i mitt liv går nu att på ett eller annat sätt att relatera till ateljéarbetet. Vill inte snacka för mycket om tematiken här- jag fläker ut mig alldeles ypperligt ändå i bloggosfären, tackar.

jag drömmer en hel del mardrömmar på senare tid. Saker som får mig att vakna svettig och gråtande och som är betydligt värre än att simma 10000 meter i cola medan Skipper dänger fryspizzor och mozzarella i skallen vill jag lova.
I hate it! Som sagt. Se rubriken.

Jag påminner mig om min sanningsägare i livet: Facebook

"...try to soothe your spirits and control yourself. Don't make any emotional decision based on states of psychological irritability..."

Knowbody knows me like facebook.

Att välja glädje

Jag har haft ett efterlängtat men inte helt okomplicerat samtal idag. Tre timmar tog det.
Förhoppningsvis är saker lite klarare nu. Jag tror det.

Jag läser Att välja glädje av Kay Pollak. Det är en sån där "lär känna dig själv och väx som människa"-bok som jag vanligtvis är mer än skeptisk till men häromdagen när jag stod i matkön på ica med cola light och lite lösgodis i korgen kändes det naturligt att låta den glida ner och göra mozzarellan sällskap.
Egentligen är det väl inget nytt under solen. Vanlig kbt-light i lättillgänglig fickformatsförpackning.
Typ:
Jag påverkas av mina tankar
All förändring skapas på tankens nivå
Ändrar jag min tanke ändras min känsla
osv.

Just nu är det emellertid ganska bra lektyr för mig då mina tankar och känslor ibland löper fullständig amok.

Harold Pinter har legat på skrivbordet i ett halvår och kurslitteraturen blundar jag lite för just nu.
att välja glädje- snudd på lika flummigt som Mia Törnblom.

Fullmåne på G.
Jag blir lite galen.
Känslor svallar över, allt blir stort, stort, stort.
Somligt är stort. Även utan fullmåne.

jag har alltid blivit lite knas that time of month... När ep-medicinen inte fungerade hade jag apmycket anfall runt fullmåne. Sånt förklarar inte vetenskapen riktigt.


Det mesta blir bra i slutändan.
När allt kommer omkring är det bara jag som bestämmer vilken väg jag ska ta.
Den friheten är svindlande, skrämmande och förtröstansfull.

Yo!

En bit på väg.

Nu är jag färdig med texten till föreställningen.

Eller nån föreställning är det kanske inte riktigt men väl ett

konstnärligt projekt som tagit en hel del tid och kraft i anspråk.

Nu är det bara roligt kvar, jobbigt roligt men ändå.

När jag på senare tid har rotat i dagböcker och fotoalbum har jag hittat en del roliga grejer.

så denna bild- där jag var den enda sjuåringen som kunde tänka mig spela prins liksom. hahaha

Jag blir glad av bilden, inte för att den ger en hint om mitt vuxna liv (för det gör den inte- jag är inte särskilt mycket butch) utan för att jag då som 7-åring vågade göra det ingen annan tordes.

Och nu är det dags igen då.

Kaploff!

Nu talar jag ut: Därför hade jag killsex!

Gah! Expressens löpsedel smetar i fetstil upp följande "nyhet" ; kända kvinnor talar ut- därför har vi tjejsex.
Eh, vänta nu- vad är tjejsex? Sex med en tjej -till skillnad från vanligt hederligt sex där en kuk är inblandad. killsex således.
Ok, ok jag ska tala ut. Jag har haft killsex.

Andlös tystnad. Chock.

Jag var 18 år och trodde i min enfald att sex med största nödvändighet måste innehålla penetrering. Annars var det nån annan typ av -men ändå inte riktigt- sex.
Jag kände att det var hög tid att få det gjort och när en kille som inte var alltför hemsk blev över öronen förälskad i mig så hade jag det då.
Killsex.
Efteråt tog jag bussen hem och var nöjd över att ha blivit av med den så förhatliga oskulden, vad det nu må vara (jag har en vän som fortfarande tycker att man är oskuld till penis penetrerat vagina och helst spräckt en - påhittad-mödom på vägen)
Sen hade jag killsex då och då i de typ 5 månader vi var ihop.
Därefter var det slut på killsexet. Det skulle ta fyra år innan jag fick min första orgasm.

Expressen tillkännagör sensationslystet att hela en av tio har testat!
Jag undrar om de i sin ovetenskapliga undersökning har tagit hänsyn till hur många av dessa tjejer som definierar sig som homo eller bi och hur många som "bara gjort det på skoj".
Marie Plosjö -glamourmodell och såpakändis- intygar glatt att man inte behöver vara homo eller bi för att man råkat hamna i bingen med bästisen. Åh, vad skönt.
Josefin Craaford å sin sida är "helt chockad".
Så är alltså tjejsexet något som sysslas med när sexuliteten utforskas.

Oroa er inte tjejer, man behöver inte vara heterosexell för att man har haft sex med eller varit attraherad av en man. Det är ett fullkomligt normalt sätt att utforska sin sexualitet och ingenting att skämmas för.

Trygghetsknark och höganäskruset... igen.

Usch, idag är jag lite oförklarligt deppig.
Eller oförklarligt förresten- i och med ateljéarbetet gör jag ju en djupdykning i mitt förflutna och tvingas notera hur jag fungerar.
Jag finner att jag har ett extremt trygghetsbehov- särskilt när det gäller nära relationer.
Suck.
Hoppsan Kerstin, kanske är det inte helt underligt när man som jag kommer från en missbrukarfamilj och har ägnat stor del av barndomen åt att oroa mig för faderns väl och ve.
Där visste man ju inte om han levde eller var död nästa gång man skulle ses- eller om han skulle hinna ha ihjäl mor min däremellan

Fuck att vara jävla trygghetsnarkoman.
Och jisses, nu vräker jag ut mitt liv igen. Kaploff!

Kärleken och höganäskruset part 142: när man väl har sitt höganäskrus kan man inte gå och oroa sig för att kärleken i vredesmod ska slänga kruset i golvet, vända på klacken och lämna en med skärvorna.
Jag är en djävulusiskt smart brud egentligen. I teorin.
Men hur gör man för att känna det man vet.
Sug på den ni.

Som man frågar får man svar

Jag funderar ibland över om jag är för rak och öppen.
Håll i hatten kanske en del tänker- eftersom jag inte alltid talat sanning- men det jag funderar över är det här med integritet.
Jag kan gladeligen ösa ut mitt livs historia som ur en vattenkaraff i knät på den som frågar, (ibland behöver de inte ens fråga, jag pratar på ändå).
Jag undrar om det kanske är så att man borde ransonera sina hemligheter .
I en pjäs jag spelade i en gång sa en av karaktärerna "En del hemligheter är som stoftet på fjärilens vingar. Tar man det ifrån henne dör hon" (Norén. Han är hyfsat pretto)
Jag undrar om det är så- att vissa saker bör man behålla för sig själv. För att inte bli ointressant typ? Behålla ett hemlighetsfullt skimmer kring den egna personen...
Jag tror ändå inte det.
Jag har burit rätt många hemligheter i mitt liv och är det något som kan beröva en flygförmågan så är det just det- att gå med hemligheter som kvarnstenar kring halsen.
Så vad fan.

Snarskank och härke

Imorgon går saker tillbaka till det normala. Jag ska halvspringa till bussen mot skolan som går tio över åtta - drabbas av panik vid stora klockan vid gatuköket, få håll och tänka att jag måste börja träna men avstyra den tanken när jag kommer fram fem minuter innan bussen går.
Jag kommer sno åt mig en kopp kaffe i matsalen, (hoppas inte mattants-Kajsa är en flitig bloggläsare...), och hoppa in i klassrummet och vänta på att kreativiteten ska örerrumpla mig- (vilket den förstås inte gör- konstnärer jobbar på ren vilja och överlevnadsinstinkt).
No more kids. Gah!
Jag tackar gud att jag är homo, risken att bli på smällen av misstag är minst sagt minimal.

Helgen har bjudit på en hel del trevligheter. Framför allt har avståndet mellan mig och N minskat betydligt- positivt för en dramaqueen som undertecknad.
Igår var det party med trevligt folk i staden med besjungen Stångå, där kyrktorn reser sig mot himlen och den biten.
Har även fossat i onyttigheter som om jag genomlidit minst en ramadan. Inte något jag direkt gjort mig förtjänt av mig så nu måste det bli ordning på torpet.
Men gott var det.

Rubriken visar på mina senaste östgötska förvärv.
Det betyder krokben och typ... riktig fuling.

Stockholm

Nu har jag bara ett drygt dygn kvar i storstaden.
Jag är nollåtta i själ och hjärta. Dryg och jävlig. Älskar stadens puls.
De senaste veckorna har den dock hetsat mig så till den milda grad.
Ge mig en skog.

Winnerbäck frågade på nån gammal skiva om det var mörkret eller stressen eller vintern eller Stockholm eller livet.

Lars: det är Stockholm.

Ibland blir det lite trams.

1. Pratar du fortfarande med personen du kysste för första ggn?
Nej.

2. Har du sett din bästa vän gråta?
Ja, det har jag.

3. Vilka vitaminer tog du när du var liten?
Tänkte skriva adhd-droppar men så heter de ju inte- ni vet de där dropparna på liten brun flaska. A och d-vitamin tror jag det är va?

4. Vad åt du senast?
Jag drack varm vit choklad nyss som Chiroptera fixade till mig! Innan dess åt jag indiskt på Heron City.

5. Har du fått någon komplimang idag?
Ja, från min handledare.

6. Har du varit med i en rättegång?
Nej, men jag har blivit polisanmäld (Kristina Axén-Olin polisanmälde ett helt förstamajtåg), samt gjort en polisanmälan- blev mordhotad.

7. Är du polare med grannarna?
Nej, de snodde ju min cykel och länsade mitt källarföråd.

8. Vilka språk pratar din mamma?
Svenska

9. Vilka länder har du bott i?
Sverige -eller är Östergötland ett land? ;P

10. Senaste piercingen?
20 år gamla hål i öronen. Still going strong.

11. När åkte du bil i mer än 15 minuter senast?
När Hanna hämtade mig i stan när jag blivit utslängd av mamma i onsdags.

12. Gay?
Totalt

13. Har du däckat/spytt för att du druckit?
Nja, tror inte det.

14. Har du äggat någon?
Nej, men lusten har väl funnits.

15. Har du täckt någons hus med toalettpapper?
Nej, vilken skum grej att göra.

17. Har du varit på stranden?
Eh, ja..

18. Har du haft en stalker?
Ja! Det har jag. Och jag har nog varit en också...

19. Minns du dina/din musiklärares namn?
En hette Peter. En annan pratade porr, men honom har jag förträngt.

20. Hur bra är din syn?
Syn? Mullvad typ...

21. Har du varit på ett party?
Klart jag har.

22. Skulle du kunna tänka dig att simma med hajar?
Verkligen inte.

23. Vad skulle du säga om jag sa att jag var kär i din bror?
Vilken av dem? Om det var bratbrodern skulle jag väl säga go for it, han är en romantisk kille i byggbranchen och kommer förmodligen tjäna multum med pengar vad det lider. Vore det däremot bror nr två skulle jag allvarligt undra över dina preferenser.

24. Har du varit utomlands?
Ja, men är inte så särdeles berest.

25. Har du sett din bästa vän naken?
Ja.

26. Vilket är det bästa bröllopet du varit på?
Hm, kanske var det när jag var typ 3 år och brudnäbb och fick ha spetsklänning. Har inte varit på så många bröllop i mitt liv, men det var fint när TJ och Anders gifte sig.

27. Skulle dina föräldrar bli arga om du blev avstängd från skolan pga slagsmål?
Jag har slagits en hel del i skolan. Hade jag blivit avstängd för det hade morsan nog slagit rektorn i skallen med skollagen och tvingat honom att personligen be mig om ursäkt- eller så hade jag gjort det.

28. Var är dina syskon just nu?
Bratbrodern träffar väl tjejen och hjälper hennes farsa med snickerier eller sover- patriotbrorsan hänger väl vid datorn och käkar rostbröd.

29. Vad var den senaste drömmen som du minns?
Anna Skipper!!!!!!!!!!!!

30. Vem ringde dig senast?
Maria- vi försökte med gemensamma krafter boka sj-biljetter utan framgång. Nu hoppas vi på sista minuten

31. Vilken tid gick du upp imorse?
10 typ

32. Vad ska du göra i helgen?
NORRKÖPING! Hemma, träffa pinglan, dricka dyra drinkar, andas, sitta vid datorn. Hurra!

33. Vad står det i det fjärde smset i din inkorg?
Jo jag gör det. Punkt slut. Ringer sen.

34. När var du riktigt sjuk senast?
I somras, sista veckan av mitt vikariat.

35. Vem är den senaste kändisen du tog på?
Brukar inte "ta" på folk.

36. Vad finns i din bakficka?
biobiljett och bankomatkvitto. Ludd.

37. Har du färglinser?
Har haft blå men nu är det bara vanliga ofärgade blindstyrelinser

38. Vad gjorde du klockan 2 inatt?
Sov faktiskt

39. Vad är det första du gör på morgonen?
stänger av alarmet på mobilen. I panik.

40. Vad ska du göra efter det här?
Umgås med min vän Anna :)

goddag yxskaft nr 2

eller... man ska inte kasta sten när man sitter i glashus.

När man är trött och less och tappar koncepten får man akta sig så det inte krasar ordentligt i glashuset.
Bäst är att koncepten inte alls tappas givetvis.
Dramaqueen. krashboom.
Jag blir fan trött.

Note to self. räkna till hundra baklänges innan samtal ringes.

Goddag yxskaft

Ibland är det faktiskt omöjligt att skratta MED människor och inte ÅT dem. Fast egentligen är det här klippet ju jävligt sorgligt.
Min Bush Countdown Clock på facebook säger att Bush har 471 dagar 19 timmar och 39 minuter kvar vid makten. Can´t hardly wait.
Så länga folk är rädda och obildade så är de lätta att kontrollera- men den diskussionen tar vi en annan gång.
En jävligt rolig amerikansk snubbe är Michael Moore, ska ta och kolla in hans nya film tror jag.
Nu är det 471 dar, 19 timmar oh 32 minuter kvar...

Skenet bedrar...

När man ser den här lilla vovven kan man inte tänka sig hur grönjävlig hon är.
Halv nio- ja det är väl inte fasligt tidigt men det är ändå lördag!- bestämde sig den lilla hyndan för att väcka mig. Hon sprang gatlopp över min ömma lekamen i uppåt en timme innan jag slutligen gav efter och gav det lilla kräket mat.
Egentligen är hon ursöt förstås, men så där lugn och snäll som Pompe är hon inte.

Nu ska jag göra lite ogjort plugg, men först ta ett bad med mycket skum så jag kan känna mig som en människa igen efter morgonens inferno.
Och NU... nu har hundeländet minsann mage att sova!

Egentligen är jag förstås kattmänniska.
Tass, mjau.

Back on track

Såja, nu känns det genast lite bättre.
Nästa vecka är sista praktikveckan, sedan bär det av tillbaka till Peking.
Skönt.

Jag och H såg "du ska nog se att det går över" igår. Hon skånskan är ju helt fantastisk.
Jag hoppas att hon har träffat en bra tjej och att hon bor nånstans där de kan hålla varandra i handen på stan.
Jag kan känna att jag har varit lite bortskämd som växt upp i Sthlm.
Det har liksom aldrig varit något problem att vara öppet homo- när jag väl kom ut för mig själv-, och oftast har jag umgåtts i kretsar där de flesta är mer eller mindre bi.
Så är det ju verkligen inte överallt, har jag förstått de senaste åren.
Jag tänker också på min fina vän J. Hoppas allt ordnar sig för dig till slut.
Kärlek och respekt. Ska det vara så jävla svårt.

En vecka tills jag får träffa henne. Det suger.
Men vad fan, 168 timmar ska man väl kunna slå ihjäl.

Så vart man utkastad

Halli hallå
Ibland blir det liksom lite för mycket saker på en gång. Då gråter jag hysteriskt och vill lägga mig på asfalten och dö.
Sen blir det ännu lite jobbigare och då blir allt mer humoristiskt. Som nu.
Och saker löser sig, jag måste ju ändå tro det.
Har pratat med min handledare nu. Hon är fin och det känns lugnt. Prestationskraven kommer ju inte från henne utan från mig. Jag vet ju det, men, men. Det är det här med att bryta mönster.
Jag jobbar på´t.
Kärlek gör mig väldigt rädd, och det är frustrerande att inte få träffa människor och prata på riktigt. Telefoner och datorer må fylla ett gott syfte men de kan inte koma i närheten av det sk "irl".
När jag är i sthlm är jag mest rädd hela tiden. Det tar ju på krafterna.
Handlar väl främst om tillit- återigen mönster...
Och nu då- så är jag utslängd från min ömma moder.

Brodern kom hem när jag satt vid datorn- finns inte så mkt annat att göra där.
Jag förväntas då genast lämna plats till honom, (detta kunde bli en genusdiskussion men vi lämnar det).
Nu menade jag emellertid att jag ville avsluta mina msn-samtal och skriva färdigt mitt blogginlägg eller vad det nu var jag gjorde... varpå modern börjar hacka på mig att det minsann inte är jag som bestämmer här i huset. Jag börjar då gråta för jag vet inte vilken gång i ordningen den dagen vilket hon menar är en taktik av mig att få sitta vid datorn...eh...
"Den där taktiken funkar inte i den här familjen"
Jag blir arg och less och sexton år gammal.
Ingen förstår mig. Mina bröder tas ständigt i försvar.
Vräker ned en hög skrivarpapper i desperation, (ja det var kanske lite dramatiskt gjort men jag har aldrig påstått att jag inte är lite lagd åt det hållet).
Brodern slår mig.
Jag gråter och ringer N och är hysterisk, sedan ringer jag till H och frågar om jag får sova där.
På väg ut välter jag skohyllan eftersom mamma tjatar om en tröja och en 50-lapp.
Jag är inte välkommen tillbaka säger hon.

Snälla, snälla H hämtar mig i stan och lovar att allt ska bli bra.
Tack.

När jag kommer till Norrköping kommer jag må bättre, det vet jag ju. Men det är ändå dags att ta tjuren vid hornen och snacka med nån. Det kommer ordna sig.
På ett eller annat sätt gör det ju det.

I dag ska jag träffa Sol. Vännen jag tappade kontakten med men hittade igen av en slump.
Roligt :)

Ja, vad fan. Humor och självdistans var det ju.
Halli hallå

helt galen och kär.

Jag för ett privat litet krig mot min mage. Dålig kost, litervis med cola och på senare tid också en ansenlig mängd svart kaffe har fått min kropp att rusta för krig. Gör motstånd eller dö.
Mår som jag förtjänar.

Jag saknar henne förjävla mycket.
Hon gör mig glad, glad men samtidigt smått vansinnig.
Jag fungerar inte riktigt som vanligt, det är liksom lite glapp i kontakten både fysiskt och psykiskt.
Som om man spillt kaffe på tangentbordet ungefär. hehe.

Ibland är jag så smärtsamt ärlig att jag borde skämmas.

Jag har knullat Alex Schulman

Nu har jag haft mitt maratonpass med 4 lektioner på raken. Låter kanske inte så jävla farligt men jag är helt slut.
Gick rätt bra måste jag säga. Är ruggigt kompetent när jag lägger manken till.
7 arbetsdagar kvar.

Jag har ont i magen.
Kan det bero på att jag fram till 20.00 endast åt två snickers samt bälgade i mig kaffe och cola.
Har därefter tryckt i mig en fryspizza och vill kräkas. Det är mitt eget fel att jag drömmer om Anna Skipper. Jag är inte värd bättre.
Eller så är det psykosomatiskt.
hahaha.

Klart jag inte har knullat Schulman. Fan så äckligt. Var mest ute efter att se om min stat counter noterar några besökare genom sökorden Schulman+knulla
Konstigare saker har hänt.
Jag har inget liv.
Eller så är det koffeinruset som gör min humor ännu sämre än vanligt.

Träligt

Ibland blir jag trött, trött,trött.
Jag orkar inte med en massa tjafs.
Så är det.
Jag blir lack.

haha, efter några dagars tystnad råder här en faslig aktivitet. Men vad ska en göra. Jo, jag vet precis. Jag har lite pyssel.

Tänk att det är så svårt komma ihåg att se och lyssna på det som är vackert och bra men lätt att minnas allt det där som gör en lite orolig. Jag är dum. Och hon får mitt hjärta att ta dubbelskutt.

Måndag morgon

Är det konstigt då att jag knarkar lite Aimee Mann såhär på morgonkvisten...

Är du ensam ikväll Ann-Sofie...

Nämen herregud vilket bra band. Fredrik Johansson och Hundarna. Och som sagt, youtube make my day.

Höst i lilla Peking

Den här bloggen lever upp när upphovskvinnan är uttråkad, ensam och allmänt sysslolös så de senaste dagarnas bortavaro är enbart att tolka som någonting positivt.

Har varit i ett höstglödande Norrköping över helgen, samt i den lilla staden på slätten där Rävhona bor. (Låter typ som Lilla huset på prärien har korsbefruktat Fablernas värld och det kanske inte är helt missvisande...)
Har spenderat senaste fyra dagar med att träffa trevligt folk-känt och okänt- dansa mig svettig till bra band -Fredrik Johansson och Hundarna- och lagt ut oförsvarligt mycket pengar på skräpmat och alkohol utan att skämmas det minsta.
Mest har jag förstås bara varit tillfreds över att spendera tiden utanför mödrahemmet och då med bruden nr 1.
Vilket kap hon är.

Nu är det bara två veckors praktiserande kvar. Känns rätt lugnt. Imorgon ska jag ha 4 pass ensam men det har alltid varit lite lättare för mig att jobba solo än när nån tittar på så jag är inte helt orolig. Men hinner väl bli.

Kanske är " I morse hängde dom Saddam i ett rep" stor poesi.
Jag har bara inte förstått det än.

flatornas flata vs cohen

Kd Lang gör min absoluta favoritlåt av Cohen. Det kunde blivit katastrof men hon fixar det. Med bravur.
Jag är ju lite trött på män med gitarrer som ylar ut sin sorg- Rävhona och jag raljerade över Winnerbäck igår- men Cohen och Dylan är genialiska nog att komma undan. Faktiskt.
Jag har blivit beroende av youTube. Inte bra.

Cowboy Junkies - Angel Mine

Okej Nina... Om du gör slut med mig gifter jag mig med Margo Timmins ;)

Inga homos i Iran

Det finns inga homosexuella i Iran.
Nej, klart som fan att det inte finns.
Man har ihjäl de som lever öppet och bögar och flator tvingas ingå resonemangsäktenskap eller leva gömda.
Ett annat alternativ är förstås att flytta till ett land med hyfsat öppen och accepterande syn på homos.
Där man får gifta sig, skaffa ungar och inte blir stenad för att man håller handen på stan.
Ett land som Sverige.
Ett tryggt land
Men också ett land som visar upp kalla handen. Ett land som påstår att det inte alls är farligt att vara homo i Iran.
Som håller hårt i uppehållstillstånden.
Fan.
Det finns alldeles för många idiots

http://tv4nyheterna.se/2.139?videoId=1.177837

YouTube är knark

När man är lite allmänt seg och trött kan man alltid spendera morgonen med brudarna på YouTube. Katie Melua. H påminde mig. Duetten mellan henne och den framlidna Eva Cassidy är värd andäktig tystnad- efter de tre första minuterna minnesmaterial kommer en otrolig och till synes helt omöjlig duett av Somewhere over the rainbow. Gosh.

http://www.youtube.com/watch?v=OTt-ShDLEDU&mode=related&search=

Min nya vän Skymning gav mig också länken till den coola bruden Dilana. Kvinnor med den energin kan man bara inte låta bli att tycka om

http://www.youtube.com/watch?v=B5rL2spNJjc&mode=related&search=

Nu ska jag äta frukost. Ikväll får jag träffa Rävhona

Anna Skipper in my dreams...

I morse eller någon ospecificerad tid på den ljusa delen av dygnet rättare sagt, när jag var hemma hos H och klättrade på väggarna så susade Anna Skipper förbi på tv´n.
Jag stängde av för om det är något som inte hjälper när man mår lite kymigt så är det Anna Skipper.
Sen drömde jag- vilket jag gör ibland- om att Anna Skipper kommer hem till mig, tappar upp en hel simbassäng med cola light där hon kastar i mig och elakt säger "såhär kan du inte hålla på Maria, nu får du ligga där och fräta bort lite av fettet i kolsyran". (ni kan liksom själva höra precis hur spydig hon låter!)
Så ligger jag där och flämtar efter andan i colan medan hon står på kanten med en gul visselpipa i munnen och kastar mozzarellaost och fryspizzor huvudet på mig.
Är det konstigt att jag behöver lite ångestdämpande med sådana drömmar?

Anna Skipper är en sån som man skrämmer sina ungar med.
"Ät upp de rara ärtorna, annars kommer Anna Skipper och tvångsmatar er med alger."
Hon måste ju vara på låtsas.

Ge mig Rävhona NU!

Birro och jag.

Jag har inte varit något stort fan av Marcus Birro. Han höll ett bejublat framträdande på min skola, och jag gillade det han sa, typ : låt ingen jävel tala om för dig vad du ska göra med ditt liv.
Sen så hade han sitt utspel i somras om kvalitetsmärktaförfattare, som kanske blev missförstått men det fick mig ändå att bli rätt besviken och vilja konfrontera honom på Broadway ,(caféet i Norrköping där han fikar typ varje dag och som ligger granne med mitt sommarjobb- om någon känner för lite kändisspotting).

I alla fall.
Nu hittade jag en text från en krönika.
Lyder som följer
"Romantiker har blivit ett skällsord i en tid när allt ska handla om minsta motståndets lag. Vi ska helst lalla oss genom tillvaron utan att känna varken sorg eller glädje. Själlösheten har blivit upphöjd till dygd. Det är hårda tiden för hopplösa romantiker. Vi måste slå oss ur förlamningen som drabbat oss, inse för att bli drabbad av något måste det göra ont ibland. Livet är inte en schlager eller allsångskväll. Livet är tusen gånger starkare och intressantare. Alla människor är romantiker. Det är min fasta övertygelse. Går det att leva sitt liv på något annat sätt? Ingen kan vara likgiltig inför ett mysterium."

http://www.aftonbladet.se/debatt/article225949.ab

Ibland slår de huvudet på spiken även prettopojkarna i svart.
Det måste få göra ont ibland.
Kärkeken gör betydligt mycket ondare än de där skrapsåren man fick när man ramlade på asfalten och som mamma fick skölja med asolsprit och plocka stenar ur.
Samtidigt är kärleken tålmodig och god.
Stick i stäv med vad uppfostran lärt oss så är själva kärleken inte något man gör sig förtjänt av- ingen godispåse på lördagen när man varit snäll.
Kärleken är ett mysterium.

Det kanske inte är så stor skillnad på att vara en jävligt pretentiös kille mot att vara dito tjej egentligen. (mer än att killarna får störe mediautrymme)

Då så. Då tar vi ett varv till i berg och dalbanan. Mysterium.

kanske inte katedraler...

men en och annat litet bönehus, ska en väl klara av att baka iallafall.
Om någon skulle drista sig till att undra över diverse religiösa symboler är det snarast för att jag är en sucker för Edith Södergran och inte för att jag är särskilt kristen, för det är jag inte.
Spelade dock Jesus i kyrkan när jag- av någon outgrundlig anledning- konfirmerades.
Diskuterar gärna religion eftersom det judisk/kristna arvet ligger till grund för mycket i det västerländska tänkandet och moralen.
I alla tider har man kunnat vifta lite med Gud för att påstå de mest vansinniga saker- som att män står över kvinnor, homos ska stenas, yada, yada and so on.
Människors privata tro är upp till var och en dock...

I kyrkliga sammanhang pratar man om förtröstan. Jag vet inte riktigt vad det innebär.
Jag har fullt upp med det här med tillit. Och med att andas. Givetvis.

Jo, nu känns det faktiskt lite bättre. Har pratat med rävhona och knarkat cola, snickers och tabletter och ska sova en stund.

Ångest är min arvedel...

Typ två timmars sömn och hjärnan är ett grustag
Muller från grävskopor dränker varje vettig tanke. Öser hänsynslöst sand över mitt bröst.
Svårt att andas då. Eh, ja.

Det var det där med att förtjäna lycka.
Att kunna unna sig lite lugn och ro.
Bergochdalbanan rusar nedför. Det susar och svindlar och jag saknar min mössa.
Tappar helt koncepten.

Men ångest och sömnlöshet till trots så vill jag inte kliva av bergochdalbanan.
Nej, för vem vill egentligen att livet ska vara ett pariserhjul.
Jag sitter kvar ett tag till men snart kräks jag.

Ansiktsboken ljuger aldrig

Är hos H som tror att hennes spåkula på facebook siar sant.
I vanliga fall skrattar jag högt.
Nu fick jag horoskopinvitation (blir så jävla larvigt när man ska försvenska det men...) av sol.
Yada, yada tänker Pretto och lägger till ännu en grej som får sidan att vara än rörigare.

Mitt horoskop:
Thursday, September 20
It is possible that a small disagreement or misunderstanding with a loved one could emerge, but try to soothe your spirits and control yourself. Don't make any emotional decision based on states of psychological irritability.

okej, okej I get it, facebook, I get it!
Jag är sansad.
Nu tar jag bort horoskopgrejen. Fixar inte sånt. Har tillräckligt medtvångstankar ändå.
Nu ska jag försöka sotha mina andar och kontrollera mig själv.
Mohahahahaha.

Jag är trött på barn nu.
Blä för barn. Verkligen. BLÄ.

Ge mig Rävhona.

segt som in i helvete.

Gårdagen förflöt ändå på något vis. Träffade T och M och snackade praktik, ateljéarbete och lite skit med dem. Sedan var den hem till vännen som med buller och bång inte bara kommit ut ur den omtalade garderoben utan även slitit av korsbandet. Nej, de två sakerna hade inte med varandra att göra, även om man lätt skulle kunna förledas att tro så, så kär som hon är.
(då är det fusk, fusk, fusk att hon har en kvart till sin tjej med T-banan och jag har tusen ljusår till min)
Men vi hade trevligt och det ska nog bli något av Obstinat såsmåningom.

Fick frågan på msn varför bloggen heter som den gör. Det är ju sant ju.
Jag och den hädangågne Ingmar är på många sätt lika-
Vi delade den skapande människans ångest inför såväl livet som döden
vi har/hade ett stort intresse för kvinnor, iallafall vissa ;)
vi är/var besatta av hur vår barndom påverkat oss
Dessutom är vi båda framstående regissörer,
fast jag är helt enkelt lite bättre
Word.

Det är konstigt att tid kan kännas fysiskt. aj, aj, aj.

Nu ska jag äta en smörgås med smörstekta kantareller. Det ni.

ledig men less

jorå så är det.

Till Selmas minne

Expressen ger nu ut en bokserie med klassiska verk. Ambitiöst projekt att sälja tabloid+ kvalitetslitteratur. Typ som att få med gåslever och en flaska champagne när man köper en gorbys pirog liksom...

Iallafall.. Nu var det Selmas tur med Gösta Berlings saga...

http://www.expressen.se/noje/bok/1.819214/tragedi-bakom-gosta-berlings-saga

Kanske är det så att man som homosexuell håller sina ikoner ganska hårt i handen, känner något slags förbindelse till dem som i andra tider trampat samma stigar.
Om Selma och Sophie Elkan vandrade i lönndom i de Värmländska skogarna så har jag privilegiet att vandra fram genom huvudstaden tillsammans med några tusen andra för att manifestera rätten till min kärlek- åtminstone en gång om året.
Det gör mig egentligen ingenting om Expressen tror att Selma var flata eller ej.
Grejen är den att vissa saker anses lite kompromitterande att påstå om de döda och det säger något om vår tid och dagens värderingar.
Man kallar inte en döing för homo hur som helst, det kan spekuleras i det men formuleringar om "nära vänskap" och dyligt infogas som en brasklapp.

Klart som fan att de knullade.
Heja Selma!

Nostalgisk och jävligt sentimental

Frida hade lagt ut foton från Road på facebook.
Ska sno åt mig allihop när jag är hemma men här nöjer jag mig med att genom ett par bilder njuta av minnet av mina glansdagar som regissör.
Hittills vill säga.
Kuskade land och rike (eh...till Avesta) runt med ensemblen för att sprida teatern och berätta vår historia.
Jävligt kul hade vi.
Och lite bra är jag nog ändå.
Jag vet ju vilka svagheter jag har.
Ostrukturerad och virrig ibland.
Inte tillräcklig personregi- handlar mycket om tidsbrist där iofs.
Känslomässigt engagerad i absurdum.
Samt babblar så käften går ur led.
Men en jobbar på´t.
Jag vill inte lära snorungar ta sig på ett golv med hjälp av kuddar och samarbete.
Jag vill inte improvisera fram skojiga historier med tredjeklassare eller inspirera fjortisarna att använda sin fantasi i en kvart eller så.
Jag vill göra teater. Vara i process.
I den magiska cirkeln av ljus.
Har du varit där vet du var jag menar.

Innanföreställningsfix. Fan vad löjligt stolt jag ser ut.

Jag var det.

Kristallen den fina

Utdelningen av tv-priset Kristallen är i full fart. Det är intressant med postmoderniteter som tv-program som prisar andra tv-program, (vilka i sin tur handlar om tv ett och annat av dem)
Man skulle också kunna kalla det ett litet kalas för mediepersoners inbördes beundran men vad sjuttsingen.
Höjdpunkten var talet som han downkillen från "I en annan del av Köping" höll.
Kärlek och hurra. Vad mer behöver sägas?
Egentligen.
Resten är bullshit.

Ska inte leda småttingarna imorgon. Skönt.
Är helt slut. Har nerverna som en löst stickad tröja utan på kroppen.
Då och då brukar maskorna i såna tröjor fastna i allsköns utstickande föremål och skapa små hål i tröjan som man får nästa ihop sen. För att inte trådar ska fladdra löst i vinden.
Lite så är det så idag. De fladdrar lite löst i vinden. Nerverna.
Freud would love me.

Jag vill träffa N. Blir tokig!

Drömmar av olika slag

Vaknade i morse och grät.
Hade drömt en massa dumma,dumma, dumma saker.
Hatar sånt.
Det sätter liksom en prägel på hela dagen, är svårt att skaka av sig. Andas.

Sitter vid datorn fast jag borde göra massa annat. Surfade in på sylvia av alla platser- har inte varit inloggad där på säkert två år och blev förvånad att sidan fanns kvar.
Jag log lite åt min text och klistrar in den här. Jag var nyss utkommen ur garderoben. Ung och arg.
Nu är jag äldre och även om det blir lite si och så och med demonstrerandet nu för tiden så hoppas jag att jag inte slutar vara arg.
Tappar glöden.
Slutar brinna.
Någonsin.
Jag ska baka en katedral.

Gah! Nu ska jag torka tårarna, diska den satans disken, handla och planera lektion.

Här är min text från sylvia alltså:

HAVSAMAZON är:Feminist, socialist, passionerat förälskad i teatern, yrkesdemonstrant, arg på nästan allt,teknikfientlig, vegetarian, mild som ett sommarregn och rasande som en tornado...

HAVSAMAZON har:En glupande aptit på livet, en vänsternäve värd att frukta, ett sjuhelsikes humör, glitter i ögonen,en plan som ska förändra världen och en viss tendens att hata män i maktpositioner...

HAVSAMAZON skräms av:Likgiltighet

HAVSAMAZON pungsparkar:(så att de små rara kulorna sätter sig i halsen..) Bush, Sharon, Le Pen, Lars Leijonborg, Carl Serung och Bert Milton

"Och vi såg deras spända ansikten och bekymrade arga ögon, ögonen hos män och kvinnor som inte själva styr sin framtid, eftersom de vet att FINANSERNA är den maskätna kärnan i vår civilisation.Kan man leva värdigt med en sådan sanning?"

Att vara barnslig är en grundförutsättning för att handla förnuftigt.

POETEN SÄGER:"Livet är att tro sig vara svag och inte våga"JAG SÄGER"Livet är att våga släppa taget och kasta sig ut i det okända universum..."

"Universum hänger här, i denna trånga passage, oändlighet och kompression fångade samtidigt. Rum och tid kan inte särskiljas. Historia och framtid är nu. Det du minns. Det du hittar på.Universum kröker sig in i din mage. Sträck ut din hand. Kyss mig.Staden är en gnista, ljus vid ljus, kvarts och neon på Brooklyn Bridge och stjärnornas vitglödgade glans.De släppte upp fyrverkerier nere vid vattnet, himlen exploderade i granater av färg.Vad det än är som drar ur säkringen, som slungar dig ut i en kortvarig och fulländad skönhet, om så bara för ett ögonblick, så är det tillräckligt."J. W

Innan jag dör bakar jag en katedral.

Om mod.

Jag är helt slut.
Har haft fyra grupper på raken, tämligen påfrestande men helt okej.
Jag är proffsig och ger efter 5 timmar ett sansat intryck trots att jag mest vill rusa ut och andas. Inte för att de är tråkiga, men det blir lite för mycket.

Lite handlade det om mod tidigare. Läser Rollo May nu, filosof och psykolog, som skriver om kreativitet och mod i boken "Modet att skapa".
Citat: Att skapa innebär att satsa allt och riskera att misslyckas. Det är att hota det bestående, utmana samhället och opinionen, trotsa likgiltigheten, konformismen, materialismen och slåss mot orättvisor. Det kräver mod.

Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Det handlar mycket om mod det här ateljéarbetet jag håller på med. Mod och sanning.
Mod att skapa.
Mod att leva.

(som så ofta för ganska så pretto hänger konst, kärlek och politik ihop genom något slags osynligt band. kanske är det bandet mod.)

Over and out (idag har jag ätit pommes och bearnaise samt kladdkaka. Hejdå GI)

om kärlek.

Ibland kan jag få för mig att jag inte förtjänar att vara lycklig.
Eller att det liksom inte är någon idé eftersom lyckan ändå kommer att tas ifrån mig och jag kommer stå där som ett får och vara löjlig och sårbar.
Bättre då att behålla kontrollen, trycka på delete och escape och fortsätta livet utan större toppar och dalar.
För är det något jag inte behöver är det berg- och dalbana

Nu är det emellertid försent för delete och escape, har virus i hjärnan och överallt.
Förr eller senare kanske kärleken slår en i huvudet med sitt höganäskrus och lämnar en att deala med skärvorna.
Nåväl. Det är för sent nu.
Hon inte bara stör mig, hon rubbar min existens. Och ja, hon är välkommen.

Man kan inte plåstra om knän som ännu inte blöder.
Jag har glömt min mössa och sätter mig i första vagnen i berg-och dalbanan.
Jag är rädd som fan men vem vill egentligen att livet ska vara ett jävla pariserhjul.

jaha...

Då var man hemma hos mamsen igen då.
Helgen har innefattat allt från olycksfall i trafik, ( lilla haren, vila i frid), till Norrköpings billigaste thaimat, men framför allt rävhonans hand i min. Sakna.
Jag är en fjant.
Två veckor är ett skämt.

Imorgon 4 lektionspass.
Vojne, vojne.

Det är det här med att ta in nytt folk. I fredags gick det bra. Trevliga människor. God stämning.
Ungarna på praktiken är väl helt ok även om det blir lite mycket när grupperna avlöser varann och jag inte kan ett enda namn men ändå ska vara superproffs- oh yes!- på det jag gör
Klarar det nog.
Att åka tunnelbana och gå i affärer är dock skitjobbigt.
Fan vad med folk!
Björnligan hade i en Kalle Anka-serie ett tidstopparur som typ frös tiden för alla utom den som hade det (de gick in och länsade kassavalv och den biten).
En skulle behövat.

En teleportör vore inte heller helt fel.

Öga för spelet

Första praktikveckan är slut. Skönt. Ska planera inför nästa veckas lektioner men eftersom jag har några timmars bussresa att se fram emot ikväll kan jag ju se till att få lite gjort då.

Lovade H att skriva om sport så alltså: lagsport är som teater. Det kräver ett fullständigt gemensamt fokus. I matchen- liksom i pjäsen- är alla en och samma kropp. Alla har samma ansvar för att bollen rullar in i/inte rullar in i( beroende på målbur) mål liksom alla i teatern har ansvar för varje levererad replik. Från avspark till applådtack är det samarbete som är grejen.
Så finns det stjärnor typ Persbrant, Zlatan you name it... men de vore inget utan sitt lag.
Taktiken i fotboll fattar jag inget av- däremot har jag väl förhoppningsvis greppat lite av regimetodik och gestaltande under min bana.
till syvende ooch sist är det samma sak.
När Sverige förlorar en match är det inte en enskilds fel- det är samspelet som inte funkar.
och även om det gör det så kanske det finns de som just idag spelar en lite, lite bättre föreställning.
(för grejen med både fotboll och teater är ju att det ska vara spännande att titta på också. Är det inte det är du en loser- samspel till trots)

fan vad knepigt.
så långt H, sträcker sig mitt öga för spelet.

quk-x vs ansiktsbok

När man som jag har spenderat ett ansenligt, (och ett smula skrämmande), antal timmar på diverse olika communityn på nätet borde jag kunna utse en vinnare- ett bästa hängställe i cyberspace helt enkelt.
Jag avgränsar min fältstudie till att omfatta qx och facebook- eftersom flest i bekantskapskretsen finns just där.

Qx är precis så porrigt och sexfixerat som ryktet antyder.
Dagligen besöker killar som "söker sprutluder","Hingsten orginalet" (är det inte ändå ett roligt nick?-vem fan är "Hingsten- kopian") och diverse trekantsmänniskor min sida.
Man kan inte hänga på qx utan att få kukar och muttor uppkörda i nyllet stup i kvarten. (jo de har visst en funktion som tar bort sexbilder men eftersom folk glömmer att anmäla vanliga ansiktsbilder som "icke-sexuella" ser man typ inga bilder när den används)
Diskussioner i forumen är ofta trista, långrandiga och drivs av samma dryga personer som hänger 24-7 vid datorn.
Men det är å andra sidan ett bra ställe att träffa folk, särskilt för folk som inte bor i Fjollträsk utan i typ Klimpfjäll, och gayvännerna är samlade på samma ställe. Kanske finns någon fördel i det även om jag inte riktigt kan formulera vilken

Ansiktsboken då. Känns ju lite nytt och fräscht å ena sidan men har far to many olika funktioner, test och grejer att hålla reda på.
Jag behöver överskådlighet. Facebook är not överskådlig.
Fördelen med att använda sitt eget namn- man slipper liksom "storsprutaren" då- mattas av lite av att ens gamla högstadiekompisar letar upp en.
Blir jag biten av en zombie eller vampyr eller överfallen av en jävla pirat igen så blir jag riktigt lack.
Å andra sidan är min Bush count down clock något av det roligste denna månad.

Jag röstar för qx, även om det är gammal, porrigt och fullt av avdankade bögar som ansluter sig till "far,bror, son- klubben" och kryllar av heterosnubbar som vill omvända flator.
Ett ställe där jag träffat både min bästa vän och min sötis kan inte vara helt fel.

Åsikter från eventuella läsare. Vem vinner duellen hos er?

Ibland gör jag skäl för mitt namn...

Drama på daghemmet Luktburken idag (namnet- fråga inte...)
Gyllenlockiga barn som redan är så olika förortskidsen. Det har så olika liv, så olika förhållningssätt och skilda möjligheter, för det handlar om klass inte minst.
Varför ska man egentligen syssla med kultur med barn?
Vad kan teater ge höghusungarna i Bredäng och villabarnen i Segeltorp?

Jag tror som fan på att konsten och kulturen är nödvändig för människans överlevnad.
Om det sedan handlar om teater, litteratur, musik eller något annat är av sekundär betydelse.
Pudelns kärna är som alltid kommunikation, inre och yttre.
Konsten, musiken och teatern kommunicerar på helt andra plan än vi kan nå enbart genom språket.
Med hjärtat mina vänner, med hjärtat.
Därför känns det ändå hyfsat viktigt att ge barnen redskap till kulturen, såväl ungarna i villaförorternas äppelträdgårdar som de på förortstorgen, så att de kan kommunicera hjärtats och empatins språk.
I en värld som denna är det viktigare än någonsin att vi finner det språket.
Hjärtats.

På qx heter jag ganska så pretto. Ibland förstår man verkligen varför.
Men som sagt; med ett visst mått av självdistans kan det ju till och med vara lite charmigt att vara pretentiös.

Marias massageinstitut AB

Har tittat på top model och masserat min bror. Det är iaf något jag är bra på, ifall min karriär skiter sig får jag väl börja knåda ryggar och fötter på heltid- även om jag föredrar att vara lite mer exklusiv med sådana tjänster.

Om objektifieringen av brudarna i top model ger mig spyattacker så är min nya idol Lillian Magnusson, 37-årig trebarnsmamma som gjorde debut i finnkampen och vann 10000 metersloppet. Jag är ju det minst sportintresserade man kan hitta men jag blir glad av Lillian. Hon är cool. Det är väl något med det där med drömmar och att inte ge upp dem.
(Jag grinar alltid när den mobbade huvudpersonen från slummen i Bronx vinner danstävlingen/ finner kärleken/kommer in på college i förutsägbara Hollywoodfilmer)

Förövrigt vill jag inte bli teaterpedagog. No way. Praktiken är helt okej men inte my cup of tea. Men min utbildning är väl inte helt bortkastad kantänkas, vill ju driva projekt om makt, genus och språk med ungdomar.
Vid sidan om mitt teaterchefande i Obstinat vill säga.

Tv just nu: Killar badar med kallingar under badbyxorna i simhallarna vilket förorenar bassängen med bajsbakterier. Vad är grejen? Av med kallingarna grabbar. (tänk att den uppmaningen skulle komma från mig...)

Brev från Pony Boy

Ägnade gårdagkvällen åt att rensa igenom gamla vykort och brev på jakt efter sånt som min pappa skickat till mig. Jag hittar en uppsjö av kort, en orgie i självömkan och storhetsvansinne och inte minst en läskigt förvriden verklighetsuppfattning.
Hittade mina gamla dagböcker också. Sida upp och sida ner om min kärlek till olika killar. Senare- mer tveksamhet- men ändå krampaktigt hålla fast vid att detvar pojkvän jag ville ha.
Sedan beskrivning av heterosexet.
sorgligt.( Om man tittar upp i taket och tänker på annat är det ok)
Sida upp och sida ned och sida ned av så uppenbart självbedrägeri, hur roligt det var hos pappa- sen plötsligt en sida fylld av hat mot honom varpå jag genast tog tillbaka allt.
Sida upp och sida ned om pojkar jag knappt minns -så plötsligt svidande frågor- men sedan uppläxning och övertygelse.
Böcker fulla av piskrapp. Fel tankar. Fel känslor.
Det är ett under att jag ändå är någorlunda vid mina sunda vätskor.

Praktik. Helt okej.
Imorgon. Teater Obstinat here I come.
Torsdag. rolighet med H
Fredag. Längtar. saknar. Äntligen.

Jag och bästa vännen pratade om att inga flator är sansade. Hur fan blir man sansad med en farsa som kallar sig för Pony boy. Det har ingenting med flateriet att göra men väl med manshatet.

så var man 16 år igen...

Bor hos mamma under min praktik på kulturskolan och finner mig plötsligt teleporterad si sådär
10 år tillbaka i tiden.
Bröderna spelade visserligen bandy i hallen på den tiden. Nu är den ena en brat med 15.000- kronors laptop och gigantisk platt-tv i sitt pojkrum, lammullströja och rosa kallingar, men ändå hyfsat social och kramar mig när vi ses. Bror nummer två har en naziinspirerad frisyr, outade mig som sin "äkliga syster" för ett antal år sedan och har ett ordförråd på typ 100 ord (iallfall är det så många han använder, förhoppningsvis uppfattar han fler)
Den ömma modern slutligen som är snäll, lika psykologisk och inkännande som en ångvält och skulle gå till historien som martyr om hon var det minsta kristen...

Idag börjar praktiken.
Jaja, det ordnar sig nog.
Ska försöka vara sansad och trevlig och eftersom jag har tre års skådespelarutbildning i grunden så bör det väl inte vara så jävla svårt.

Förövrigt saknar jag N så jag kan trilla av stolen.
Nu ska jag snart kila upp till centrumfiket och käka frulle. Mamma köper ju billigaste märkena på Lidl och juice med konserveringsmedelssmak och tyskt bröd med russin i går bort, hur billigt det än är.
Ibland är det ledsamt att vara arbetarklass, iallafall när man vill ha nybakta baguette med tomat och mozzarella till frukost.
Dagens i-landsproblem

Nej libresse, det blir inte roligare...

Mensen gjorde storstilad entré med värk som får mig att se solar och stjärnor- inte av den ljuvliga sorten- och förklarar till kanske viss del gårdagens dysterhet.

Libresse har formgett nya bindor, eller förpackningar rättare sagt. Plasten runt den ouppackade bindan går nu att få med exempelvis den sötaste lilla bambi eller en lustig liten mangaflicka- allt för att göra mensen roligare.
Kära libresse.
Tack för era ansträngningar men det är inte roligt att ha mens. Det kan ingen bambi och ingen mangatjej nånsin råda bot på.

För att muntra upp mig ytterligare surfar jag på libresse hemsida och kräks rosa sockervadd.
Där dår jag veta att:
Kvinnlighet är vad du gör den till. Träning, bra mat och rätt inställning kan göra underverk för hur du mår och ser ut.

Sen har vi en hel orgie i heterosexuell relationssmörja
http://www.libresse.se/Pages/ContentCategory/Default.aspx?id=5613&catid=5187

Tack libresse. Ni formulerar mycket bra det vi feminister försöker säga. Kvinnlighet skulptureras fram. För att vara kvinna räcker det inte att ha en fitta och genomlida menshelvetet en gång i månaden, kvinnligheten är vad den "görs till" och den handlar lika mycket om att se ut som att må.

Mens är inte roligt. Den dagen libresse designar förpackningar med texten memento mori är jag den första att köpa dem. Det är det det handlar om. Kroppens smärta och långsamma sönderfall.

Denna dagen ett liv...

Gå upp.
Ligga på soffan.
Läsa.
Datorn.
Äta.
Top model. Fy fan.
Datorn.
Suck.
Tråkigt.
Sakna.
Äta.
Björklund äcklar sig i tv.

Vilket liv sen.

Äckliga Björklund häcklar sossarna
– Mona Sahlin äger faktiskt sitt radhus. Marita Ulvskog äger sin bostadsrätt. Göran Persson äger sin herrgård. Om det nu är så viktigt att stoppa människor från att äga sitt boende, varför hyr de inte själva sina bostäder? Undrade Björklund och folkpartisterna jublade.
(aftonbladet)

Att man för en politik som vill stoppa utförsäljningen av allmännyttan- dvs det som vi gemensamt redan äger!- innebär inte att det är dubbelmoral att själv bo i en annan boendeform.
Inget av partierna i det röda blocket har väl hävdat att det bara ska finnas hyresrätter!
Men borgarna har alltid haft en tendens att blanda ihop sak och person.
Vad gäller dubbelmoralen så lyckades Leijonborg inte nå upp till kraven för medborgarskap på det omtalade språktestet av nazimodell. Ska de inte i enlighet med sin politiska linje utvisa honom då? puckon!

Jag önskar innerligt varje borgare en djävulusisk blindtarmsinflammation som de får sjukskriva sig blott en dag för.

(Det är en sån dag i dag. Neggo.)