Back on track
Såja, nu känns det genast lite bättre.
Nästa vecka är sista praktikveckan, sedan bär det av tillbaka till Peking.
Skönt.
Jag och H såg "du ska nog se att det går över" igår. Hon skånskan är ju helt fantastisk.
Jag hoppas att hon har träffat en bra tjej och att hon bor nånstans där de kan hålla varandra i handen på stan.
Jag kan känna att jag har varit lite bortskämd som växt upp i Sthlm.
Det har liksom aldrig varit något problem att vara öppet homo- när jag väl kom ut för mig själv-, och oftast har jag umgåtts i kretsar där de flesta är mer eller mindre bi.
Så är det ju verkligen inte överallt, har jag förstått de senaste åren.
Jag tänker också på min fina vän J. Hoppas allt ordnar sig för dig till slut.
Kärlek och respekt. Ska det vara så jävla svårt.
En vecka tills jag får träffa henne. Det suger.
Men vad fan, 168 timmar ska man väl kunna slå ihjäl.
13 kommentarer:
Problemet kallas LESPISK... HAHAHA :)
"Du ska nog se att det går över" är så HIMLA underbar! Jag tycker den visar också hur mkt bättre man mår fysiskt när man får vara den man är. I slutet, när de lever öppet, så är det ju en av de där tjejerna som verkligen är såhär rosig om kinderna och verkligen ser fräsch ut, men som i början var likblek och finnig och med trötta ringar under ögonen... Det är fan misshandel att inte låta människor få vara sig själva! Underbar film, hursomhelst. Den vill jag se igen - var får man tag på den?
Ja, visst är den! Fast rätt tragisk också eftersom den synliggör hur jävla svårt det är, fast det inte borde vara det...
Hm, den gick på tv för nåt år sen så vi hade den inspelad... Annars finns den nog att köpa,(eller ladda ner),nånstans på nätet skulle jag tro.
Det bästa är när skånskan helt uppgiven berättar om kalendern med snygga killar hon fått av sin pappa. När hon äntligen får ta ner den efter ett år kommer han med en ny. Hon har en sån komisk talang så jag ska fan casta henne om jag gör komedi nån gång.
Va?! Det hade jag glömt! Gud vad tragikomiskt! Hoho. Glad jag är att jag aldrig fått nån sån kalender! Gud, jag skulle vägra hänga upp den!
Hennes funderingar om hur hon ska komma ut är också obetalbara "Min släkt- vet ni hur många dom är eller. Ska jag bara ställa mig upp där inför 40 personer och säga ; jo jag skulle bara säga det att jag är lesbisk. "
Nej, det kan man kanske inte... eller vad vet jag.
Hahaha! Jag lät ordet gå. Idag har jag hela min släkt bakom mig, och jag skulle tippa på att det är många fler än 40. :) Det är ofta inte SÅ man outar sig, genom att ställa sig upp på en släktträff och outa sig! Haha! Klockren replik hursomhelst... :)
Hur kom du ut för din släkt, om du gjort det?
hehe, min släkt är inte så stor, eftersom jag har brutit med min far.
Jag kom ut för min mor i vredesmod när hon sagt nåt klumpigt om pride när jag var 20 (rätt sent kanske). Sen kom jag ut för mormor som satte igång djungeltelegrafen. Hyfsat smärtfritt, jag har en bra släkt som stöttar mig. Bröderna var lite skeptiska i början- den ena var ute på glid inom nationalistiska kretsar ett tag- men nu är det lugna gatan :)
Jaså? Gled han tillbaka från nationalistkretsarna pga dig?
Nja, det vet jag inte just. Var väl mer så att han bler större och förståndigare.
Min pappa har blivit något mindre homofob - åtminstone mot tjejer - sen jag kom ut. Men han har på nåt sätt fortfarande problem med det. Han tycker det är jobbigt att se killar kyssa varandra på TV, och han verkar helt fast i det där med att "en är man och en är kvinna" i homosexuella förhållanden. Dikotomin verkar så otroligt inpräntad så han kan inte tänka sig a tt förhållanden kan bygga på annat än nån form av motsatser.
Men ja, nationalist har han ju i alla fall inte varit. :) Hur ser din bror på saken idag?
Det är lite det där "en pinne går att stoppa i ett hål- tänket" Biologistsmörjan.Men börjar man leda in sexualitetsdebatten på vad som är naturligt, genom att hänvisa till djur och liknande- vilket man ju ofta hör- är man ju definitivt ute på hal is om man vill bevisa det heterosexuella partnerskapets förträfflighet.
Nja...bröderna och jag pratar inte mycket direkt. Han accepterar väl faktum men vi pratar inte om känslor. Jag slipper iaf höra att jag är deras "äkliga syster" numera...
Åååh, nu längtar jag hem till min famiiiiilj! Vad skönt att det snart är jul! :)
Förlåt, det blev en avstickare där...
Ja, biologistsmörjan är... ja, jag tycker den är liksom lite på sandlådenivå. "Ah men hallå, män och kvinnor är som ett PUSSel!"
Äsch, vi kommer aldrig få reda på vad som är kultur och vad som är natur så varför inte bara lägga ner tjafset.
haha, jul... Först ska vi förstås pina oss igenom November.. Fast det är ju inte alls att jämföra med alla vedermödor februari innebär då man huttrande sveper vinterjackan än tätare om sig och snyter sin illröda näsa i iskalla pappersnäsdukar medan man funderar över varför man spenderar sitt liv i det nordiska vintermörkret.
Då och då förlustar man sig med vänner och varm choklad också, och ritar mönster i frosten på fönstret. Då är februari nästan trevlig. Nästan.
Skicka en kommentar