Snarskank och härke

Imorgon går saker tillbaka till det normala. Jag ska halvspringa till bussen mot skolan som går tio över åtta - drabbas av panik vid stora klockan vid gatuköket, få håll och tänka att jag måste börja träna men avstyra den tanken när jag kommer fram fem minuter innan bussen går.
Jag kommer sno åt mig en kopp kaffe i matsalen, (hoppas inte mattants-Kajsa är en flitig bloggläsare...), och hoppa in i klassrummet och vänta på att kreativiteten ska örerrumpla mig- (vilket den förstås inte gör- konstnärer jobbar på ren vilja och överlevnadsinstinkt).
No more kids. Gah!
Jag tackar gud att jag är homo, risken att bli på smällen av misstag är minst sagt minimal.

Helgen har bjudit på en hel del trevligheter. Framför allt har avståndet mellan mig och N minskat betydligt- positivt för en dramaqueen som undertecknad.
Igår var det party med trevligt folk i staden med besjungen Stångå, där kyrktorn reser sig mot himlen och den biten.
Har även fossat i onyttigheter som om jag genomlidit minst en ramadan. Inte något jag direkt gjort mig förtjänt av mig så nu måste det bli ordning på torpet.
Men gott var det.

Rubriken visar på mina senaste östgötska förvärv.
Det betyder krokben och typ... riktig fuling.