godnatt

ontrollerad
En gång tog jag en näve gratiskort med texten
"Ibland gör kärlek att man blir arg och rädd. Mest rädd faktiskt."

Jag tänker på det där ibland när harhjärtat pickar i bröstkorgen. Att jag är rädd som fan. Egentligen vill jag bara stoppa huvudet i sanden och försvinna.

Men...
mer än rädd så gör kärlek mig glad...
...och rusig och gråtig ibland men så sprängfull av känslor att jag inte skulle byta bort dem mot något.
Vem behöver knark liksom.

(ok. ni tycker att jag svänger lite. Har aldrig påstått annat. Läs tidigare inlägg om bergochdalbanor och dyl.)

Nu ska jag sova! Godnatt.

Note to fucking jävla self

Lugn och besinning.
Dröm är inte verklighet.
Räkna till hundra innan samtal ringes.
du påverkar själv dina tankar.
Den första tanken/känskan är inte alltid den rätta.
Lugn och besinning.

Du tror inte på karma.

Om man drömmer om sex vill man helst vara inblandad själv...

ledig, grått väder och spring i tvättstugan.
Här i huset får man snylta i slutet på andras tvättider alternativt slåss med näbbar och klor om den obokningsbara maskinen om man inte har sån framförhållning att man ids boka en månad i förväg. Borde jobba på det.

Helgen har spenderats på allahanda sätt med Rävhona i Real Word Flourvillage. Hann med att iscensätta lite av min parallellprocess även där. Det mesta i mitt liv går nu att på ett eller annat sätt att relatera till ateljéarbetet. Vill inte snacka för mycket om tematiken här- jag fläker ut mig alldeles ypperligt ändå i bloggosfären, tackar.

jag drömmer en hel del mardrömmar på senare tid. Saker som får mig att vakna svettig och gråtande och som är betydligt värre än att simma 10000 meter i cola medan Skipper dänger fryspizzor och mozzarella i skallen vill jag lova.
I hate it! Som sagt. Se rubriken.

Jag påminner mig om min sanningsägare i livet: Facebook

"...try to soothe your spirits and control yourself. Don't make any emotional decision based on states of psychological irritability..."

Knowbody knows me like facebook.

Att välja glädje

Jag har haft ett efterlängtat men inte helt okomplicerat samtal idag. Tre timmar tog det.
Förhoppningsvis är saker lite klarare nu. Jag tror det.

Jag läser Att välja glädje av Kay Pollak. Det är en sån där "lär känna dig själv och väx som människa"-bok som jag vanligtvis är mer än skeptisk till men häromdagen när jag stod i matkön på ica med cola light och lite lösgodis i korgen kändes det naturligt att låta den glida ner och göra mozzarellan sällskap.
Egentligen är det väl inget nytt under solen. Vanlig kbt-light i lättillgänglig fickformatsförpackning.
Typ:
Jag påverkas av mina tankar
All förändring skapas på tankens nivå
Ändrar jag min tanke ändras min känsla
osv.

Just nu är det emellertid ganska bra lektyr för mig då mina tankar och känslor ibland löper fullständig amok.

Harold Pinter har legat på skrivbordet i ett halvår och kurslitteraturen blundar jag lite för just nu.
att välja glädje- snudd på lika flummigt som Mia Törnblom.

Fullmåne på G.
Jag blir lite galen.
Känslor svallar över, allt blir stort, stort, stort.
Somligt är stort. Även utan fullmåne.

jag har alltid blivit lite knas that time of month... När ep-medicinen inte fungerade hade jag apmycket anfall runt fullmåne. Sånt förklarar inte vetenskapen riktigt.


Det mesta blir bra i slutändan.
När allt kommer omkring är det bara jag som bestämmer vilken väg jag ska ta.
Den friheten är svindlande, skrämmande och förtröstansfull.

Yo!

En bit på väg.

Nu är jag färdig med texten till föreställningen.

Eller nån föreställning är det kanske inte riktigt men väl ett

konstnärligt projekt som tagit en hel del tid och kraft i anspråk.

Nu är det bara roligt kvar, jobbigt roligt men ändå.

När jag på senare tid har rotat i dagböcker och fotoalbum har jag hittat en del roliga grejer.

så denna bild- där jag var den enda sjuåringen som kunde tänka mig spela prins liksom. hahaha

Jag blir glad av bilden, inte för att den ger en hint om mitt vuxna liv (för det gör den inte- jag är inte särskilt mycket butch) utan för att jag då som 7-åring vågade göra det ingen annan tordes.

Och nu är det dags igen då.

Kaploff!

Nu talar jag ut: Därför hade jag killsex!

Gah! Expressens löpsedel smetar i fetstil upp följande "nyhet" ; kända kvinnor talar ut- därför har vi tjejsex.
Eh, vänta nu- vad är tjejsex? Sex med en tjej -till skillnad från vanligt hederligt sex där en kuk är inblandad. killsex således.
Ok, ok jag ska tala ut. Jag har haft killsex.

Andlös tystnad. Chock.

Jag var 18 år och trodde i min enfald att sex med största nödvändighet måste innehålla penetrering. Annars var det nån annan typ av -men ändå inte riktigt- sex.
Jag kände att det var hög tid att få det gjort och när en kille som inte var alltför hemsk blev över öronen förälskad i mig så hade jag det då.
Killsex.
Efteråt tog jag bussen hem och var nöjd över att ha blivit av med den så förhatliga oskulden, vad det nu må vara (jag har en vän som fortfarande tycker att man är oskuld till penis penetrerat vagina och helst spräckt en - påhittad-mödom på vägen)
Sen hade jag killsex då och då i de typ 5 månader vi var ihop.
Därefter var det slut på killsexet. Det skulle ta fyra år innan jag fick min första orgasm.

Expressen tillkännagör sensationslystet att hela en av tio har testat!
Jag undrar om de i sin ovetenskapliga undersökning har tagit hänsyn till hur många av dessa tjejer som definierar sig som homo eller bi och hur många som "bara gjort det på skoj".
Marie Plosjö -glamourmodell och såpakändis- intygar glatt att man inte behöver vara homo eller bi för att man råkat hamna i bingen med bästisen. Åh, vad skönt.
Josefin Craaford å sin sida är "helt chockad".
Så är alltså tjejsexet något som sysslas med när sexuliteten utforskas.

Oroa er inte tjejer, man behöver inte vara heterosexell för att man har haft sex med eller varit attraherad av en man. Det är ett fullkomligt normalt sätt att utforska sin sexualitet och ingenting att skämmas för.

Trygghetsknark och höganäskruset... igen.

Usch, idag är jag lite oförklarligt deppig.
Eller oförklarligt förresten- i och med ateljéarbetet gör jag ju en djupdykning i mitt förflutna och tvingas notera hur jag fungerar.
Jag finner att jag har ett extremt trygghetsbehov- särskilt när det gäller nära relationer.
Suck.
Hoppsan Kerstin, kanske är det inte helt underligt när man som jag kommer från en missbrukarfamilj och har ägnat stor del av barndomen åt att oroa mig för faderns väl och ve.
Där visste man ju inte om han levde eller var död nästa gång man skulle ses- eller om han skulle hinna ha ihjäl mor min däremellan

Fuck att vara jävla trygghetsnarkoman.
Och jisses, nu vräker jag ut mitt liv igen. Kaploff!

Kärleken och höganäskruset part 142: när man väl har sitt höganäskrus kan man inte gå och oroa sig för att kärleken i vredesmod ska slänga kruset i golvet, vända på klacken och lämna en med skärvorna.
Jag är en djävulusiskt smart brud egentligen. I teorin.
Men hur gör man för att känna det man vet.
Sug på den ni.

Som man frågar får man svar

Jag funderar ibland över om jag är för rak och öppen.
Håll i hatten kanske en del tänker- eftersom jag inte alltid talat sanning- men det jag funderar över är det här med integritet.
Jag kan gladeligen ösa ut mitt livs historia som ur en vattenkaraff i knät på den som frågar, (ibland behöver de inte ens fråga, jag pratar på ändå).
Jag undrar om det kanske är så att man borde ransonera sina hemligheter .
I en pjäs jag spelade i en gång sa en av karaktärerna "En del hemligheter är som stoftet på fjärilens vingar. Tar man det ifrån henne dör hon" (Norén. Han är hyfsat pretto)
Jag undrar om det är så- att vissa saker bör man behålla för sig själv. För att inte bli ointressant typ? Behålla ett hemlighetsfullt skimmer kring den egna personen...
Jag tror ändå inte det.
Jag har burit rätt många hemligheter i mitt liv och är det något som kan beröva en flygförmågan så är det just det- att gå med hemligheter som kvarnstenar kring halsen.
Så vad fan.

Snarskank och härke

Imorgon går saker tillbaka till det normala. Jag ska halvspringa till bussen mot skolan som går tio över åtta - drabbas av panik vid stora klockan vid gatuköket, få håll och tänka att jag måste börja träna men avstyra den tanken när jag kommer fram fem minuter innan bussen går.
Jag kommer sno åt mig en kopp kaffe i matsalen, (hoppas inte mattants-Kajsa är en flitig bloggläsare...), och hoppa in i klassrummet och vänta på att kreativiteten ska örerrumpla mig- (vilket den förstås inte gör- konstnärer jobbar på ren vilja och överlevnadsinstinkt).
No more kids. Gah!
Jag tackar gud att jag är homo, risken att bli på smällen av misstag är minst sagt minimal.

Helgen har bjudit på en hel del trevligheter. Framför allt har avståndet mellan mig och N minskat betydligt- positivt för en dramaqueen som undertecknad.
Igår var det party med trevligt folk i staden med besjungen Stångå, där kyrktorn reser sig mot himlen och den biten.
Har även fossat i onyttigheter som om jag genomlidit minst en ramadan. Inte något jag direkt gjort mig förtjänt av mig så nu måste det bli ordning på torpet.
Men gott var det.

Rubriken visar på mina senaste östgötska förvärv.
Det betyder krokben och typ... riktig fuling.

Stockholm

Nu har jag bara ett drygt dygn kvar i storstaden.
Jag är nollåtta i själ och hjärta. Dryg och jävlig. Älskar stadens puls.
De senaste veckorna har den dock hetsat mig så till den milda grad.
Ge mig en skog.

Winnerbäck frågade på nån gammal skiva om det var mörkret eller stressen eller vintern eller Stockholm eller livet.

Lars: det är Stockholm.

Ibland blir det lite trams.

1. Pratar du fortfarande med personen du kysste för första ggn?
Nej.

2. Har du sett din bästa vän gråta?
Ja, det har jag.

3. Vilka vitaminer tog du när du var liten?
Tänkte skriva adhd-droppar men så heter de ju inte- ni vet de där dropparna på liten brun flaska. A och d-vitamin tror jag det är va?

4. Vad åt du senast?
Jag drack varm vit choklad nyss som Chiroptera fixade till mig! Innan dess åt jag indiskt på Heron City.

5. Har du fått någon komplimang idag?
Ja, från min handledare.

6. Har du varit med i en rättegång?
Nej, men jag har blivit polisanmäld (Kristina Axén-Olin polisanmälde ett helt förstamajtåg), samt gjort en polisanmälan- blev mordhotad.

7. Är du polare med grannarna?
Nej, de snodde ju min cykel och länsade mitt källarföråd.

8. Vilka språk pratar din mamma?
Svenska

9. Vilka länder har du bott i?
Sverige -eller är Östergötland ett land? ;P

10. Senaste piercingen?
20 år gamla hål i öronen. Still going strong.

11. När åkte du bil i mer än 15 minuter senast?
När Hanna hämtade mig i stan när jag blivit utslängd av mamma i onsdags.

12. Gay?
Totalt

13. Har du däckat/spytt för att du druckit?
Nja, tror inte det.

14. Har du äggat någon?
Nej, men lusten har väl funnits.

15. Har du täckt någons hus med toalettpapper?
Nej, vilken skum grej att göra.

17. Har du varit på stranden?
Eh, ja..

18. Har du haft en stalker?
Ja! Det har jag. Och jag har nog varit en också...

19. Minns du dina/din musiklärares namn?
En hette Peter. En annan pratade porr, men honom har jag förträngt.

20. Hur bra är din syn?
Syn? Mullvad typ...

21. Har du varit på ett party?
Klart jag har.

22. Skulle du kunna tänka dig att simma med hajar?
Verkligen inte.

23. Vad skulle du säga om jag sa att jag var kär i din bror?
Vilken av dem? Om det var bratbrodern skulle jag väl säga go for it, han är en romantisk kille i byggbranchen och kommer förmodligen tjäna multum med pengar vad det lider. Vore det däremot bror nr två skulle jag allvarligt undra över dina preferenser.

24. Har du varit utomlands?
Ja, men är inte så särdeles berest.

25. Har du sett din bästa vän naken?
Ja.

26. Vilket är det bästa bröllopet du varit på?
Hm, kanske var det när jag var typ 3 år och brudnäbb och fick ha spetsklänning. Har inte varit på så många bröllop i mitt liv, men det var fint när TJ och Anders gifte sig.

27. Skulle dina föräldrar bli arga om du blev avstängd från skolan pga slagsmål?
Jag har slagits en hel del i skolan. Hade jag blivit avstängd för det hade morsan nog slagit rektorn i skallen med skollagen och tvingat honom att personligen be mig om ursäkt- eller så hade jag gjort det.

28. Var är dina syskon just nu?
Bratbrodern träffar väl tjejen och hjälper hennes farsa med snickerier eller sover- patriotbrorsan hänger väl vid datorn och käkar rostbröd.

29. Vad var den senaste drömmen som du minns?
Anna Skipper!!!!!!!!!!!!

30. Vem ringde dig senast?
Maria- vi försökte med gemensamma krafter boka sj-biljetter utan framgång. Nu hoppas vi på sista minuten

31. Vilken tid gick du upp imorse?
10 typ

32. Vad ska du göra i helgen?
NORRKÖPING! Hemma, träffa pinglan, dricka dyra drinkar, andas, sitta vid datorn. Hurra!

33. Vad står det i det fjärde smset i din inkorg?
Jo jag gör det. Punkt slut. Ringer sen.

34. När var du riktigt sjuk senast?
I somras, sista veckan av mitt vikariat.

35. Vem är den senaste kändisen du tog på?
Brukar inte "ta" på folk.

36. Vad finns i din bakficka?
biobiljett och bankomatkvitto. Ludd.

37. Har du färglinser?
Har haft blå men nu är det bara vanliga ofärgade blindstyrelinser

38. Vad gjorde du klockan 2 inatt?
Sov faktiskt

39. Vad är det första du gör på morgonen?
stänger av alarmet på mobilen. I panik.

40. Vad ska du göra efter det här?
Umgås med min vän Anna :)

goddag yxskaft nr 2

eller... man ska inte kasta sten när man sitter i glashus.

När man är trött och less och tappar koncepten får man akta sig så det inte krasar ordentligt i glashuset.
Bäst är att koncepten inte alls tappas givetvis.
Dramaqueen. krashboom.
Jag blir fan trött.

Note to self. räkna till hundra baklänges innan samtal ringes.

Goddag yxskaft

Ibland är det faktiskt omöjligt att skratta MED människor och inte ÅT dem. Fast egentligen är det här klippet ju jävligt sorgligt.
Min Bush Countdown Clock på facebook säger att Bush har 471 dagar 19 timmar och 39 minuter kvar vid makten. Can´t hardly wait.
Så länga folk är rädda och obildade så är de lätta att kontrollera- men den diskussionen tar vi en annan gång.
En jävligt rolig amerikansk snubbe är Michael Moore, ska ta och kolla in hans nya film tror jag.
Nu är det 471 dar, 19 timmar oh 32 minuter kvar...

Skenet bedrar...

När man ser den här lilla vovven kan man inte tänka sig hur grönjävlig hon är.
Halv nio- ja det är väl inte fasligt tidigt men det är ändå lördag!- bestämde sig den lilla hyndan för att väcka mig. Hon sprang gatlopp över min ömma lekamen i uppåt en timme innan jag slutligen gav efter och gav det lilla kräket mat.
Egentligen är hon ursöt förstås, men så där lugn och snäll som Pompe är hon inte.

Nu ska jag göra lite ogjort plugg, men först ta ett bad med mycket skum så jag kan känna mig som en människa igen efter morgonens inferno.
Och NU... nu har hundeländet minsann mage att sova!

Egentligen är jag förstås kattmänniska.
Tass, mjau.

Back on track

Såja, nu känns det genast lite bättre.
Nästa vecka är sista praktikveckan, sedan bär det av tillbaka till Peking.
Skönt.

Jag och H såg "du ska nog se att det går över" igår. Hon skånskan är ju helt fantastisk.
Jag hoppas att hon har träffat en bra tjej och att hon bor nånstans där de kan hålla varandra i handen på stan.
Jag kan känna att jag har varit lite bortskämd som växt upp i Sthlm.
Det har liksom aldrig varit något problem att vara öppet homo- när jag väl kom ut för mig själv-, och oftast har jag umgåtts i kretsar där de flesta är mer eller mindre bi.
Så är det ju verkligen inte överallt, har jag förstått de senaste åren.
Jag tänker också på min fina vän J. Hoppas allt ordnar sig för dig till slut.
Kärlek och respekt. Ska det vara så jävla svårt.

En vecka tills jag får träffa henne. Det suger.
Men vad fan, 168 timmar ska man väl kunna slå ihjäl.

Så vart man utkastad

Halli hallå
Ibland blir det liksom lite för mycket saker på en gång. Då gråter jag hysteriskt och vill lägga mig på asfalten och dö.
Sen blir det ännu lite jobbigare och då blir allt mer humoristiskt. Som nu.
Och saker löser sig, jag måste ju ändå tro det.
Har pratat med min handledare nu. Hon är fin och det känns lugnt. Prestationskraven kommer ju inte från henne utan från mig. Jag vet ju det, men, men. Det är det här med att bryta mönster.
Jag jobbar på´t.
Kärlek gör mig väldigt rädd, och det är frustrerande att inte få träffa människor och prata på riktigt. Telefoner och datorer må fylla ett gott syfte men de kan inte koma i närheten av det sk "irl".
När jag är i sthlm är jag mest rädd hela tiden. Det tar ju på krafterna.
Handlar väl främst om tillit- återigen mönster...
Och nu då- så är jag utslängd från min ömma moder.

Brodern kom hem när jag satt vid datorn- finns inte så mkt annat att göra där.
Jag förväntas då genast lämna plats till honom, (detta kunde bli en genusdiskussion men vi lämnar det).
Nu menade jag emellertid att jag ville avsluta mina msn-samtal och skriva färdigt mitt blogginlägg eller vad det nu var jag gjorde... varpå modern börjar hacka på mig att det minsann inte är jag som bestämmer här i huset. Jag börjar då gråta för jag vet inte vilken gång i ordningen den dagen vilket hon menar är en taktik av mig att få sitta vid datorn...eh...
"Den där taktiken funkar inte i den här familjen"
Jag blir arg och less och sexton år gammal.
Ingen förstår mig. Mina bröder tas ständigt i försvar.
Vräker ned en hög skrivarpapper i desperation, (ja det var kanske lite dramatiskt gjort men jag har aldrig påstått att jag inte är lite lagd åt det hållet).
Brodern slår mig.
Jag gråter och ringer N och är hysterisk, sedan ringer jag till H och frågar om jag får sova där.
På väg ut välter jag skohyllan eftersom mamma tjatar om en tröja och en 50-lapp.
Jag är inte välkommen tillbaka säger hon.

Snälla, snälla H hämtar mig i stan och lovar att allt ska bli bra.
Tack.

När jag kommer till Norrköping kommer jag må bättre, det vet jag ju. Men det är ändå dags att ta tjuren vid hornen och snacka med nån. Det kommer ordna sig.
På ett eller annat sätt gör det ju det.

I dag ska jag träffa Sol. Vännen jag tappade kontakten med men hittade igen av en slump.
Roligt :)

Ja, vad fan. Humor och självdistans var det ju.
Halli hallå

helt galen och kär.

Jag för ett privat litet krig mot min mage. Dålig kost, litervis med cola och på senare tid också en ansenlig mängd svart kaffe har fått min kropp att rusta för krig. Gör motstånd eller dö.
Mår som jag förtjänar.

Jag saknar henne förjävla mycket.
Hon gör mig glad, glad men samtidigt smått vansinnig.
Jag fungerar inte riktigt som vanligt, det är liksom lite glapp i kontakten både fysiskt och psykiskt.
Som om man spillt kaffe på tangentbordet ungefär. hehe.

Ibland är jag så smärtsamt ärlig att jag borde skämmas.

Jag har knullat Alex Schulman

Nu har jag haft mitt maratonpass med 4 lektioner på raken. Låter kanske inte så jävla farligt men jag är helt slut.
Gick rätt bra måste jag säga. Är ruggigt kompetent när jag lägger manken till.
7 arbetsdagar kvar.

Jag har ont i magen.
Kan det bero på att jag fram till 20.00 endast åt två snickers samt bälgade i mig kaffe och cola.
Har därefter tryckt i mig en fryspizza och vill kräkas. Det är mitt eget fel att jag drömmer om Anna Skipper. Jag är inte värd bättre.
Eller så är det psykosomatiskt.
hahaha.

Klart jag inte har knullat Schulman. Fan så äckligt. Var mest ute efter att se om min stat counter noterar några besökare genom sökorden Schulman+knulla
Konstigare saker har hänt.
Jag har inget liv.
Eller så är det koffeinruset som gör min humor ännu sämre än vanligt.

Träligt

Ibland blir jag trött, trött,trött.
Jag orkar inte med en massa tjafs.
Så är det.
Jag blir lack.

haha, efter några dagars tystnad råder här en faslig aktivitet. Men vad ska en göra. Jo, jag vet precis. Jag har lite pyssel.

Tänk att det är så svårt komma ihåg att se och lyssna på det som är vackert och bra men lätt att minnas allt det där som gör en lite orolig. Jag är dum. Och hon får mitt hjärta att ta dubbelskutt.

Måndag morgon

Är det konstigt då att jag knarkar lite Aimee Mann såhär på morgonkvisten...