Iakttagelser på partaj

Igår var det 30-årsfest hos den kära vännen Jo.
Det var trevligt. God mat som nyttjades rikligt, gratis vin som nyttjades sparsamt och goda vänners lag som nyttjades i överflöd.
Ett par saker blev jag dock lite irriterad på...
Män. (Surprise!) Nej, men det var en kille där som var inbjuden genom sin kompis, han kände inte födelsedagsbarnet. Han var full- eller kanske hög- när han kom och alllmänt påträngande. Jag tycker inte om när mitt privata utrymme blir attackerat. Ibland kan det räcka med så lite som en blick för att jag ska vilja sända ut min hela attackstyrka och måtta en skrevspark. Det är ju inte särskilt positivt, men när människor tar sig rätten att inkräkta med en sådan självklarhet blir jag illa berörd. Jag måttade såklart ingen skrevspark. Jag var väldigt trevlig.

Sen pratades det homosex vs heterosex. Jag tycker såklart att det inte är att jämföra- jag tycker att det är tusen gånger bättre att ha sex med en tjej. Såklart- för att jag är flata.
Men jag kan ju inte gå och tycka att mina bi- ellerheterosexuella vänner går miste om något då de inte har den lusten (alls eller för tillfället).
Det är ingen skillnad på att säga "vänta bara tills du gjort det med en tjej!!!" eller det tjatiga "men du är bara lesbisk för att du inte smakat riktig kuk".
Det är ingen kvalitetsfråga.
Vad fan vet jag om alla heterotjejers sexupplevelser? Jag vet ju bara att för just mig är det fan så mycket bättre med en tjej ( särskilt den specifika dunderbruttan då).
Blir lite irriterad.

Men just det! Förlåt jag glömde...kanske är det queerdiktaturen som gör sig gällande! Självklart måste ALLA bryta mot det heterosexuella normen- om inte annat av politiska solidaritetsskäl.
Visst fan.

Jag är sams med stockholm nu.
Det känns bra.
Jag älskar ju den här staden.
Jag älskar söder och alla cafeer där man suttit bort alldeles för många timmar. Jag älskar Tantolunden där stockholmarna steker sig i den allra första vårsolen. Jag älskar att åka bil över Västerbron på natten och se stadens pärlband av ljus och stadshuset sträcka sig mot himlen.
Jag älskar alla typer av människor på tunnelbanan, farten- inte trängseln- men livet och rörelsen.
Igår tyckte jag till och med om att gå i den där vedervärdiga gången mellan tunnelbana och pendeltåg på centralen där hemlösa säljer situation stockholm(vilket ger mig dåligt samvete eftersom jag inte har några kontanter) och Jehovas delar ut vakttornet på 10 språk.
Jag älskar stockholm. Vi har försonats. Men ikväll åker jag till Norrköping igen och träffar dunderbruttan.
Det blir bra, för jag saknar henes hand i min.