Kaos är granne med jul
Idag åker jag hem till den ömma modern i Estockholmo för att fira åminnelsen av Jesu födelse.
Jag får alltid lite Norén-vibbar i juletid, och detta året mer än någonsin. Den hemvändande bedragna lesbiska dottern får psykbryt mitt bland sillsallad och prinskorvar då den intellektuella morbrodern försöker föra ett filosofiskt samtal med henne om huruvida monogami eller polygami är den ultimata samlevnadsformen.
Som ett gardellskt eko hörs mormodern hosta under den omkullvälta granen.
Nåja. det går det med.
jag kastas mellan trygghet och panik, kavat framtidstro och becksvart mörker. Samtidigt kanske- något mer stabilt.
Allvarligt men stabilt.
Så slår det förflutna en plötsligt i bakhuvudet. Min pappa skrev i ett av sina fyllebrev "en dag kommer du växa upp och se vilka som bryr sig och vilka som bara vill ha makt".
Att pappa är borträknad vet vi sen länge, men just idag kändes den där meningen ovanligt träffande.
Nu ska jag googla på mitt psykiska tillstånd. När jag mår dåligt försöker jag ibland bli strikt naturvetare- även om jag varken har större intresse eller fallenhet för det. det är liksom lättare att ta hand om sorgen när man vet att nu är seratoninhalten lite väl låg...osv
Men när man känner 100 känslor på en och samma gång- hur tusan står det till med vätskorna då?
Eller är det själen som fått ett par blåmärken och skrubbsår?
5 kommentarer:
Jag är en hora typ. Men jag älskar dig, min kära.
Brukar din morbror seriöst vilja diskutera det där med dig? Vilket ovanligt ämne för släktmiddagar! :)
Nu tar jag mig friheten att ge dig en STOR, VARM julkram! Ja, en stor och en VARM en! +KRAM+ :)
Jag ser att Lasse ville plita ner några extra verk, och inte bara mitt, så här i juletid.
Jag vet inte. En mycket äldre, mycket vis kvinna sa till mig en gång när hon såg att något var fel och på något vis förstod; Du, är det inte bra är det inte värt att stanna. Jag stretade emot, ville inte höra. Hade nyss blivit bedragen efter två år.
Tog ytterligare några sådana innan jag förstod hur rätt hon hade.
Men som vanligt - vad fan vet jag egentligen.
Blomma: KRAM tillbaka! När jag sitter vid min egen dator vill jag snacka lite om senaste numret av Bang som jag var glad att hitta innan tågresan igår! :) Allt gott till dig. all värme.
99% flata: ja. vad vet man. Jag vet ingenting just nu och får massa råd från olika håll. Den enda vjag kan lyssna på i slutändan är ju mig själv. Så får jag väl sitta där i eftertankens kranka blekhet om jag väljer fel...
och lasse är lika oumbärlig på julafton som karl-bertil :)
Det skulle vara kul, Maria! :)
Jag tycker du ska följa ditt hjärta jag. Vad det än säger.
Skicka en kommentar