queerdiktatur
mmMitt senaste inlägg, repliken jag fick på det och debatten som uppkom därefter har gett mig lite att grubbla på.
Jag tror att jag kan ringa in min upplevelse som sådan att jag störs av att ständigt, ständigt representera. Till slut får jag inte ens kalla mig någonting eftersom varje etikett jag sätter på mig själv, såsom kvinna, lesbisk, osv är normerande på det ena eller andra sättet och jag då genom min blotta existens är en företrädare inte bara för vem jag är utan för alla världens kvinnor och alla världens flator. Jag tycker det är orimligt.
I den värld jag vill ha kan en kvinna raka benen och en annan inte, en man och en annan inte- utan att det är en big deal.
Om jag som representant för hela det kvinnliga könet-( vilka nu de är, enligt de mest queerdiktatoriska så finns ju inte ens kvinnor och män, så då borde jag lugnt kunna representera mig själv utan legitimeringsbehov kan man tycka)- ska sträva emot alla de skönhetsideal som finns i samhället, allt som är norm, allt som kategoriserar en kvinna så:
1.normerar jag.
2. gör jag våld på mig själv eftersom vissa av mina önskningar kommer ligga i linje med det som ligger i den kravfyllda omvärlden.
Jag menar inte att sopa förtryckande skönhetsideal, förlegade könsroller och dylikt under mattan eller vifta undan dem med en axelryckning.
Jag blir arg när jag ser 8 åringar vaxa benen, jag gömmer porrtidningar bakom "Allt om mat" på mitt lokala Ica och jag snackar och maler på om sånt så fort jag bara kan- men...
Jag är också en reflekterande person och den feministiska kampen gagnas inte av att jag låter min vilja stå tillbaka.
I flera år menade jag att människan var ett oskrivet blad, att vi skapades helt av vår miljö och att kön var något man inte behövde prata om överhuvudtaget, att heterosexualiteten var en social konstruktion och att alla egentligen var bisexuella.
Hetsigt hävdade jag detta.
Men så insåg jag att jag språkade en sak och kände en annan. Jag är ganska ointresserad vad som är kultur och vad som är biologi och förmodligen är vi så intrasslade i kulturen att vi aldrig kommer kunna ta av oss de glasögon vi för tillfället bär för att kunna reda ut det nystanet och frågan är om det ens spelar någon roll.
Är inte grejen att ge alla samma möjligheter att göra sina val utifrån egen vilja och lust och utan varken patriarkal sexistisk diktatur eller queer sådan?
Någon skrev att
Varje gång någon tar den normativa vägen blir normen större och agerar större reklampelare för normen. Och desto fler människor gör "valet" att bli som normen. Man tar oftast den enklaste vägen.
Jag har upplevt att varje gång jag av inre tvång bryter mot normen gör jag våld på min själ och skapar en ny norm, något som det finns gott om i queerdiktatoriska kretsar.
Kanske ville jag egentligen säga något om begreppet själ. Ett begrepp som behandlas ytterst styvmoderligt bland queerfolk och intellektuella överhuvudtaget som jag upplevt det.
Att påstå att något är genuint, att man har en upplevelse av en kärna och ett jag som är lite större än bara summan av samhällspåverkan och uppväxt är mer än flummigt och en smula essentialistiskt.
Jag upplever mig iallafall vara en besjälad varelse. Jag erfar det dagligen i såväl min dagliga drivkraft , i mötet med andra, i mitt skapande och inte minst i kärleken.
Och den kan ingen diktatur hur queer den än må vara, någonsin beröva mig.
Ikväll är det 30-årsfest. det blir fint.
15 kommentarer:
Åh! Jag tycker det är så skönt att det finns fler som jag känner som jag! Så himla skönt!! Nu är frågan hur vi som känner oss osynliggjorda eller förminskade av queernormativiteten ska göra för att resa oss igen. Bara ignorera?
Jag funderar ibland på att klippa med queervärlden totalt. Står liksom inte ut med allt normerande. Det skulle innebära att jag la ner min blogg och en massa saker, och det skulle samtidigt vara tråkigt då jag gärna vill uttrycka mig på nåt sätt och gärna vill öka förståelsen för hur det är att klämmas mitt emellan normpaketen.
Vi får se.
Det skulle dessutom göra mig mycket ont om du klippte med queervärlden helt.
Kanske får vi formulera vår egen "queerkamp" som är tillåtande och ödmjuk och inte normerande och kravfylld... Så långt det nu går och om det ens är möjligt men en spännande uppgift är det dock.
kanske är det inte alls queer utan något annat nytt begrepp som måste till...
Hur som helst så tror jag att din blogg fyller ett tomrum så keep on vännen.
Så länge det känns rätt för dig vill säga :)
Du - jag känner till ett projekt som du kanske skulle vara intresserad av att delta i! Jag kanske ska göra det, jag har fått förfrågan. Vi får ta det på MSN sen, för det är lite hemligt fortfarande tror jag! Men det berör det här lite i alla fall!!
Nej, jag ska väl inte klippa. Eller ja, kan man klippa med queervärlden utan att klippa med flatvärlden tror du? Delar av flatvärlden? Men usch, det känns så jobbigt om man ska hålla på och dela upp sig och hålla på också. Men samtidigt blir det ju lätt så när folk är fördomsfulla mot varandra. Till slut vill man vara i fred liksom!
Låter mycket interessant.Vi tar det någon kväll när nattugglorna hoar på msn.
Hm..det där med klippa är ju också så definitivt. Men lite grann handlar det om vart man har sin strävan. Jag vill ha min strävan framåt, jag vill att det ska hända saker med vårt samhälle såväl som med min egen utveckling. Alltför ofta finner jag att jag står på samma fläck och fäktas i sidled med folk som tycker ungefär som jag vilket hindrar oss alla att ta ett enda steg framåt...
Jag tycker du är orättvis. Jag säger inte åt folk att gå emot sin vilja bara för att vara queer och gå emot normen. Jag ber bara dig att tänka VARFÖR gör du som du gör? Folk är så himla rädda att se sig själva som offer för ett fuckat samhälle. Kvinnor hatar och smutskastar hellre feminismen och queerpolitiken än att erkänna att de kanske är lite påverkade av heteronormen. Jag tvivlar inte på att du är lika bra som alla andra på att göra dina egna val- jag säger bara att troligast är du lite påverkad av din omgivning - precis som alla andra är: män som kvinnor som barn som vuxna som invandrare som alla andra kön som alla. Du förstår. Om du skulle (vilket du inte gör, enligt dig själv) göra något normativt du inte ville skulle det däremot göra det svårare för resten av mänskligheten att slå sig loss från heteronormen. De som är fast i homonormen och andra normer borde också fundera: Gör jag det här för att det förväntas av mig som kvinna/man/bög/flata/queer/svensk etc?
Varför har du förresten plockat bort min kommentar till ditt förra inlägg?
Det jag ville med de här funderingarna var ju just det. Jag har länge varit, och är fortfarande engagerad feminist vilket innebär att jag faktiskt ägnat stor tid och möda åt att fundera över varför jag gör som jag gör, hur kvinnoförtryck och maktstrukturer sätter sitt avtryck i mitt liv och mina handlingar osv.
Kanske sätter du fingret på det i "om du skulle göra något heteronormativt som du inte ville"
...så gör jag det svårare för andra.
Okej- jag är med dig, har inte heller påstått annat MEN om jag efter att ha funderat kommit fram till att jag faktiskt vill klä mig/ se ut eller agera på ett sätt som är i enlighet med samhällsnormen- är det då fel?
Jag har som sagt känns att jag gjort fler homonormativa handlingar, agerat på vissa sätt för att passa in i det queera kollektivet men som sagt börjat ifrågasätta lite. Och jag hatar verkligen inte feminism- jag vill öppna till diskussion men inte till strid. Kanske har jag dock varit lite sur på senare tid då jag blivit tillsagd att jag inte får kalla mig flata om jag inte har flatattribut(vad det nu är? strap-on?) osv...
Jag har inte tagit bort någon kommentar, däremot har det varit lite strul med den funktionen på senare tid-antar problemet ligger hos blogger :)
Jag råkar känna mig själv och vet med 100 procents säkerhet att jag aldrig skulle "läxa upp" någon eller mena att man inte kan kalla sig flata utan att ha särskilda flatattribut. Det strider mot allt jag står för, nämligen frihet att vara som man vill. Jag har i något inlägg skrivit att det är svårare att bli tagen på allvar i flatvärlden och svårare att få ragg i vissa sammanhang, om man har typiskt kvinnliga attribut. Detta innebär inte att jag tycker att det ska vara så, och definitivt inte att jag inte tycker att man kan kalla sig flata om man klär sig i klänning, kroppsstrumpa eller vad man nu skulle känna för. Kan du antingen referera till min "uppläxning" och berätta vad jag har skrivit och var, eller ta bort länken där du påstår att jag har "läxat upp" dig, så vore jag tacksam. Eller mindre irriterad.
Jag vill tillägga att om jag inte var så irriterad just nu så skulle jag hålla med dig i sak, och gärna ge mig in på resonemang om normerna i det som bryter mot normerna och vad som hände när jag började raka benen igen. Men så länge din grava feltolkning av mig står där i texten, känns det inte så roligt.
Vi hade en diskussion för länge sen på lunarstorm där du hävdade det. Du menade att vem som helst kunde vara lesbisk men för att få kalla sig flata krävdes vissa eftergifter. Eftersom jag tagit bort mitt medlemsskap så kan jag inte länka dit, så själva yttrandet var inte något som skett nyligen men jag påmindes om det genom annat som hänt runt mig på senare tid. Som sagt är jag ute efter diskussion och debatt och inte disbyt så visst ska jag ta bort länken till dig :) Peace!
Åhkäranån, men på den tiden var jag ju inte ens den där bloggaren som du refererade till... Tack för att du tog bort mig, det är verkligen inte något jag står för eller skulle säga idag!
Jag kan inte komma ihåg diskussionen från lunarstorm men vet att jag har haft tankegångarna att ordet flata används mer av folk som känner sig som en del av en lesbisk kultur osv,, inte ens då menade jag att det var något man skulle göra för att "få" kalla sig flata, men jag kan tänka mig att det kunde uppfattas så... i vilket fall som helst så hoppas jag att det är preskriberat nu. :)
För uppdateringar om vad jag tycker och tänker om saken, kan jag rekommendera typ hela min blogg, men exempelvis inlägg som http://bruden.blogspot.com/2007/11/brudens-modeblogg.html. Eller min senaste krönika i qx. Det är en intressant diskussion och både svårare och lättare än vad den vanligtvis görs till, tycker jag... Skulle gärna skriva mer men just nu börjar lektionen jag ska hålla i. Återkommer!
Queerdiktatorn - du blandar inte ihop min och Marias blogg nu?
Åh, det är skönt i alla fall att saker kan preskriberas. :) Jag har tyckt jättemycket som jag inte längre tycker. Och när man ser saker ur fler perspektiv börjar man nästan skämmas för hur enkelspårigt man en gång i tiden såg saker...
Jag ber om ursäkt! Jag skrev ett inlägg hos Blomma bladsdotter - trodde det var på din blogg för att era inlägg hette nästan samma sak.
Självklart får du göra saker som ses som heteronormativa. Heteronormativt betyder ju bara att det är vanligt i heterokretsar. Och vissa saker är vanliga där av "naturliga" (usch, jag hatar det ordet för det klingar så positivt, men det behöver det inte alltid vara) anledningar och andra känns pålagda och falska och gör egentligen ingen lycklig, men ingen vågar vara den första att ta steget ut. Jag är absolut inte så att jag tycker att allt som är vanligt ska kaseras. Jag vill bara att det ska finnas många möjligheter för folk så att de inte känner sig tvugna att välja något :)
Att du inte skulle kunna vara flata pga si och så är ju bara fånigt. Nu är ju iofs flata ett laddat slangord, men egentligen står det väl bara för att man är tjej och begränsar sin sexualitet till andra tjejer. Vissa tycker sig äga vissa ord. Det kan vara jobbigt att kalla sig för något som ger folk fel uppfattning om en också. Det är en balansgång mellan att kalla sig ett ord man är trygg med och att få "rätt sorts" fördomar om en.
Bruden: Skönt att vi har rätat ut de frågetecknen då :) Ska försöka kika i senaste qx vid tillfälle!
Det ÄR en intressant diskussion och jag fortsätter den gärna framöver.
blomma: Visst är det skönt! Tänk om man inte alls förändrades av sina möten och intryck och de perspektiv de ger. Sen är ju inte ALL förändring av godo -skjut mig om jag skulle få för mig att rösta på kd liksom...
Risken är som tur är inte alldeles överhängande :)
Queerdiktatorn: Bra då är vi hyfsat ense då :). Men jag tycker fortfarande att det är intressant attt diskutera vad i samhället och sin omgivning man påverkas mest av och hur och om man kan bryta mot det man upplever som krav. Om jag rakar mig under armarna för att jag vill det, och har tänkt igenom varför jag gör det ser jag inget fel i det. Handlingen i sig upprätthåller ju visserligen en norm som talar för att kvinnan ska förändra sin kropp och den är intressant att diskutera. Mitt mål är ju dock inte att skapa en tillvaro där man tillber naturlighet och INGEN får förändra sin kropp, men jag vill ju göra det mindre laddat och till ett eget val.
Därför måste det ju vara en mer feministisk handling att faktiskt göra saker jag vill (efter att ha vägt dem mot samhällsnormen, min politiska övertygelse och normen i subkulturen jag tillhör)eftersom det är ett sådant samälle jag vill ha. Eller vad säger du?
Skicka en kommentar