blödig.

Jag är allt bra blödig ibland.
Det var någon slags gala på tv nyss där Mark Levengood delade ut pris till Svenska hjältar, vanligt folk som gjort någon slags insats av olika slag.
Jag rördes till tårar när den bisexuella killen som stämt sin skola för att de inte agerat mot mobbingen han utsatts för fick en tvåårs frisörutbildning på Björn Axén. Han blev så glad!
(jag vet inte om den sk. "böglobbyn" hade ett finger med i spelet men utöver Mark figurerade både Peter Jöback och Christer Lindarw i programmet...)

Det är som när jag i hemlighet ser Extreme home makeover och blir rörd när den ensamma sjubarnsmamman som bott med sina barn + ett antal fosterbarn varav minst ett har haft cancer inhysta i ett gammalt ruckel utan vatten och el, bryta ihop av lycka över det vräkiga huset med vattenfall i trädgården!

Jag är bra blödig.

Mest av allt blir jag varm i hjärtat av min älskling.
Ibland tycker jag så mycket om henne att jag måste gråta en skvätt.
Men inga ledsna tårar.

Jag är blödig. Och en toffel.
Det gör ingenting.