De små händelsernas skildrare
En iakttagelse jag gjort på senare tid är att när jag faktiskt sätter mig ned och knåpar ihop en bloggpost som handlar lite mer om vad jag funderar på, och verkligen anstränger mig för att förklara på ett sätt som kan skapa både mothugg och medhåll, eller iallafall en diskussion av det slaget jag känt att jag varit i behov av- så är det tyst som i graven.
Skriver jag däremot om väldigt vardagliga saker, som att ramla på isfläckar till exempel går debattens vågor höga (jag får ialla fall kommentarer).
Vad kan man dra för slutsatser av detta då, kanske att när jag anstränger mig för att föra ett intellektuellt resonemang i text blir det inte så särdeles intressant.
Kanske för att min talang handlar om att omsätta idéer i praktisk handling?
Kanske för att jag inte är slipad nog att fånga intresse genom lite mer genomtänkta inlägg?
Eller kanske för att jag bara är bättre på att skriva om isfläckar och mozzarella.
Ja, någon ska ju vara det.
För övrigt är det självmord att gå upp klockan sju på morgonen! Har ju haft sovmorgnar i tre veckor och således ställt om dygnet och stirrar i taket fram till tre.
I somras började jag jobba klockan sju. Hur funkade det?
Fast det var ljust då. Inte detta kompakta mörker som man ska treva sig fram i och hoppas på att hamna på bussen och inte i Motala ström.
Jisses.
9 kommentarer:
Det är alltid de inlägg man inte förväntar sig debatt kring som genererar flest kommentarer!
Förresten jag håller inte med dig om vad du skriver. Hur tänker du?
Nej, och det var just min konklusion :). Men jag ska skriva om isfläckar i fortsättningen. Det verkar ju mer vara min grej. Häromdagen låg jag på förstasidan på gaybloggar, det är ju mitt lilla livsmål för tillfället. Hahaha :P
På A svarar jag: specificera dig en smula så får du svar
På B svarar jag: Retas inte
På c svarar jag: vi tar det på msn, men det kan också vara Gustav Vasa
På A svarar jag: Tänk kvantfysik.
På B svarar jag: Det finns en tid för allt, även ret.
PÅ C svarar jag: Det hade sett mer enhetligt ut med versaler på samtliga alternativ.
;)
Gjorde samma iakttagelse när jag bloggad/skrec internetdagbok. Ibland skrev jag sjukt politiska och radikala saker (tyckte jag själv) och möttes av tystnad. Ibland skrev jag att jag hade tvättat eller gått en promenad eller whatever och en kommentersstorm följde. Personligen tror jag det tyvärr beror på att folk hellre snackar om vardagen än om Livet och Politiken. Men jag vet inte, det kan ju handla om något annat också? Men jag tror inte att det beror på att det blir ointressantare när man försöker vara viktig, eller ointressantare schmointressantare - det beror ju på från vems perspektiv man ser det - men du fattar. Du skriver iaf intressant oavsett, så det måste bero på ngt annat.
DISCLAIMER:
Jag tycker att vardagen och politiken egentligen är detsamma, men så låter det inte ovan.
Hur som helst, detta kanske man kan utnyttja, genom att gömma politik i simpla vardagsbetraktelser..! ;)
Jag kan också känna att de inlägg jag gärna skulle ha svar på blir det tyst efter, medan de som kanske inte betyder så mkt får man många svar på. Det går sällan att förutsätta vad folk reagerar på... Men ser där nere att både QD och B känner sig misstolkade av dig! Undrar varför inte QD kom tillbaka till min blogg.
Sol: Absolut! Och jag är inte missnöjd med diskussionerna som kommer sig ur isfläcksinläggen- oftast är de högintressanta. Kanske gror diskussioner bättre om man bara planterar ett aldrig så litet frö och inte en hel jävla skog med argument ;)
Hoppas allt är fint med dig förresten!
Blomma: sant, så sant...Mjo, jag vill ju inte uppmana till konflikt men diskussion är ju välkommen. Om jag feltolkat någon är jag idel öra att lyssna och beredd att ändra mig :P
Skicka en kommentar