segt som in i helvete.

Gårdagen förflöt ändå på något vis. Träffade T och M och snackade praktik, ateljéarbete och lite skit med dem. Sedan var den hem till vännen som med buller och bång inte bara kommit ut ur den omtalade garderoben utan även slitit av korsbandet. Nej, de två sakerna hade inte med varandra att göra, även om man lätt skulle kunna förledas att tro så, så kär som hon är.
(då är det fusk, fusk, fusk att hon har en kvart till sin tjej med T-banan och jag har tusen ljusår till min)
Men vi hade trevligt och det ska nog bli något av Obstinat såsmåningom.

Fick frågan på msn varför bloggen heter som den gör. Det är ju sant ju.
Jag och den hädangågne Ingmar är på många sätt lika-
Vi delade den skapande människans ångest inför såväl livet som döden
vi har/hade ett stort intresse för kvinnor, iallafall vissa ;)
vi är/var besatta av hur vår barndom påverkat oss
Dessutom är vi båda framstående regissörer,
fast jag är helt enkelt lite bättre
Word.

Det är konstigt att tid kan kännas fysiskt. aj, aj, aj.

Nu ska jag äta en smörgås med smörstekta kantareller. Det ni.