sorry, jag är egoist.

Trött, less och jävligt irriterad.

nej, jag har inte ansvar för vuxna människors känslor.
Faktiskt inte.
Jag är en snäll och vänlig människa som verkligen- faktiskt verkligen- anstränger mig till det yttersta för att inte såra folk.
Därför blir jag minst sagt lack när någon kastar skit och anklagelser på mig.

Man styr inte över kärleken, den kan komma instörtande som ett yrväder en aprilafton med ett höganäskrus i en svångrem om halsen, den kan komma smygande sakteliga utan att du knappt märker den förrän den plötsligt finns där och den kan slå dig pladask till marken.
Man styr likaledes inte heller över kärlekens uttåg.
Den kan försvinna lika plötsligt som den kom och ta sitt höganäskrus med sig eller bara smyga iväg helt stilla.

Därför tänker jag heller inte förklara. För en enda jävel.
Varför en kärlek gick och en annan kom.