Brev från Pony Boy
Ägnade gårdagkvällen åt att rensa igenom gamla vykort och brev på jakt efter sånt som min pappa skickat till mig. Jag hittar en uppsjö av kort, en orgie i självömkan och storhetsvansinne och inte minst en läskigt förvriden verklighetsuppfattning.
Hittade mina gamla dagböcker också. Sida upp och sida ner om min kärlek till olika killar. Senare- mer tveksamhet- men ändå krampaktigt hålla fast vid att detvar pojkvän jag ville ha.
Sedan beskrivning av heterosexet.
sorgligt.( Om man tittar upp i taket och tänker på annat är det ok)
Sida upp och sida ned och sida ned av så uppenbart självbedrägeri, hur roligt det var hos pappa- sen plötsligt en sida fylld av hat mot honom varpå jag genast tog tillbaka allt.
Sida upp och sida ned om pojkar jag knappt minns -så plötsligt svidande frågor- men sedan uppläxning och övertygelse.
Böcker fulla av piskrapp. Fel tankar. Fel känslor.
Det är ett under att jag ändå är någorlunda vid mina sunda vätskor.
Praktik. Helt okej.
Imorgon. Teater Obstinat here I come.
Torsdag. rolighet med H
Fredag. Längtar. saknar. Äntligen.
Jag och bästa vännen pratade om att inga flator är sansade. Hur fan blir man sansad med en farsa som kallar sig för Pony boy. Det har ingenting med flateriet att göra men väl med manshatet.
5 kommentarer:
Alla flator kan dock inte förklara sin avsaknad av sans med en Pony Boy-pappa... Jag tänker inte ens förklara min med avsaknaden av en pappa. Glöm inte brevet du ska här när du kommer på torsdag förresten!
Det där med dagböcker är ju underhållande, i sin sorgsenhet, jag har ju också sida upp och sida ner med lögner.
Ser fram emot torsdag. Vad vi ska göra för roligt vet jag dock inte :)
Kram!!
som sagt skyller jag inte min avsaknad av sans på någon men å andra sidan harjag ju att brås på...:P
Jag är flata, men jag gillar min pappa! Jag tycker bara han är lite för macho - vilket jag ser som ett avskräckande exempel (så slipper jag vara en sån där bufflig flata som ser ner på egenskaper som empati). :)
Mina dagböcker från förr är så fyllda med lögner att jag bränt dem! Någon sa nån gång att en dag kommer man få distans till dem och uppskatta dem på ett annat sätt, men när jag var 23 hade jag fortfarande inte lärt mig uppskatta de där lögnerna från mellanstadiet. Jag gav böckerna tio år att mogna, det fick räcka. Eld.
Jag känner en och annan bra pappa- tyvärr också alldeles för många som borde utnämnas till rikspuckon. Hävdar å det bestämdaste att det beror på mansrollen och hur vi uppfostrar våra pojkar. Har jobbat på både dagis och fritids och kan se hur man vill odla grobiantendenserna redan där. Stopp och belägg för fan!
ja för fan, dagböckerna ska brinna!
Man kanske borde anordna dagboks-bål på något torg nånstans. :) Eller bakgata, så ingen hinner läsa något på de brinnande pappren...
Jo, to hell with mansrollen. Men det verkar som om både grobianer och de stackars svanarna (eller vad vi ska likna kvinnor vid, haha) vill att deras grobianalster ska bli just grobianer.
Skicka en kommentar