så vare månda´ igen rå

tiden går alldeles för fort nu.
Det häringa pjäsarbetet kommer att gå i en rasande fart och någonstans ska jag hinna sluka min dignande trave kurslitteratur och skriva min essä...
Ändå väljer jag att sitta här och äta fiskpinnar med min tjej. För att jag mår lite bättre av det.
För att jag måste få andas och hinna ikapp den där tiden som rusar på så alldeles väldeligt.
Var sak har sin tid.

Jag försov mig i morse. Lyckades med påklädning, frukost och morgontoalett på 8 minuter.
Snyggt jobbat men hela dagen har liksom halkat lite på sniskan.
Som den där indianen som åkte tåg för första gången och satte sig på tågstationen när han kom fram och väntade på att hans själ skulle komma ikapp.
(det är en väldigt vacker och sorglig bild över hur nutidsmänniskan tappar bort sin själ i sin kärlek till tid och ting)
Men lite så är det nu. Min själ sitter fortfarande och läser kulturdelen i dn. Och dricker té.
Jag måste stanna upp lite, så jag hinner ikapp.