Here we go again

Har ägnat större delen av kvällen åt att sätta etiketter på gamla blogginlägg. Ja det är ju också en sysselsättning. Nu vet jag inte ens om jag vill ha etiketter alls, det var väl bra innan!

Så, idag blev det helt klart vilka regiparen blev och vilka pjäser vi ska arbeta med.
Jag är förväntansfull, nöjd och en smula pirrig.
Mer säger jag inte eftersom min statcounter visar på några återkommande läsare från Norrköping och skulle det vara någon Marieborgare så är det bäst jag kniper näbb eftersom det är meningen att vi pladdervilliga regissörer ska göra det fram till på fredag.

Har känt mig lite ur fas de senaste veckorna, av förklarliga skäl men nu känns det väldigt inspirerande att börja jobba igen. Jag vill ju vara i den kreativa processen. Leta efter de där nycklarna som öppnar upp nya rum hos skådespelarna, mitt i cirkeln av ljus.
Jag köpte ett dyrt regiblock idag. över 70 kronor kostade det, men det vara värt varenda krona. Det måste liksom kännas rätt...

Ja processen... Livsprocessen, arbetsprocessen, teater som process...
Göran Sonnevi har skrivit en dikt som lyder som följer. Tag den med er gott folk.

Inte det bländande riket av ljus,
men den grå, långsamt gryende, kyliga morgonen
till en serie av möjliga dagar av arbete
Det kan gå.
Det är möjligt!