såhär glad...
blir jag när jag tänker på vårproduktionen.
Teater igen! tjohoo!
Det är konstigt ändå... Trots barndomens alla helveten med elaka skolkamrater och en missbrukande far så minns jag den glädje jag kände då som den mest genuina.
Inga om och men. Bara den rusande lyckan genom hela den lilla kroppen. Ett pirr i armar och ett spring i ben. Och ett skratt som kolsyrebubbel.
Sällan känner jag den nu. Knappast alls.
Men när jag får syssla med teater, leda, leka och regissera då börjar det pirra i tårna.
Hej glädjen!
3 kommentarer:
Naaaaaaw! :) Fina kindben redan då! ;)
(Internskämt)
hahaha just det ja. Jag var en blond och glad unge med snygga kindben ;)
Hello. This post is likeable, and your blog is very interesting, congratulations :-). I will add in my blogroll =). If possible gives a last there on my site, it is about the CresceNet, I hope you enjoy. The address is http://www.provedorcrescenet.com . A hug.
Skicka en kommentar