upp som en sol, ned som en pannkaka åsså upp igen...

Att kastas in i kreativa kaos brukar betyda att man förr eller senare hamnar i någon slags totalt tankestopp. Man vet varken ut eller in, förmår överhuvudtaget inte tänka en enda vettig tanke, än mindre se sammanhang och struktur.
Då blir det huvudvärk och tandagnissel, ilskna utfall åt höger och vänster. Som man egentligen inte menar så mycket med, för man vet ju- att det här är en del av processen.
Jag vet ju det.
Jag har varit i det förut, sett det, hanterat det.
Kan göra det även denna gång.
Jag vet ju det.
jag är en bra pedagog. Jag vet vad jag pysslar med,jag kan det här, och jag och Maja och våra 8 skådisar kommer sparka arsle!
jag vet ju det.
Egentligen.
Ska bara se till att komma ihåg det också.
(och sluta vara en sån förbannad dramaqueen)

Det blir bra det här ska ni se :)