Äntligen!

Idag läste vi manus med våra 8 skådespelare för första gången. Jag ser fram emot våren med glädje och tillförsikt. Jag hör bäcken brusa och vet inte än vart stenarna finns, vilka strömmar som kommer dra oss med sig, vilka farliga fiskar som lurar under vattenytan. Däremot vet jag helt säkert att jag och Maja kommer få i land gruppen på andra sidan bäcken vad det lider.
Det känns tryggt.

När jag låg i sängen igår bestämde jag mig för vad jag ska göra i höst. Det var lite oväntat men nu känns beslutet förankrat och rätt.
Nåväl innan des ska jag processa med Kvinnornas Decamerone. En sak i taget nu.

Nu är det helg.
Dags för lite välbehövlig vila förhoppningsvis.
Det känns som jag gått i skolan i en månad fast vi började i måndags.
Hux flux står vi där och det är premiär och vi pedagoger är gråtigt stolta över skådespelarna.
Det går fort. Vi är snart där.
Det är bäst man håller i hatten så man hänger med i svängarna.
Och försöker vara i nuet så gott man nu kan.